Små och stora funderingar bland stora och små
Trädklättring. Jag kommer ihåg hur mycket jag och mina syskon älskade att klättra i träd när vi var små och historien upprepar sig.
Idag längtar jag lite extra tills min långa hästsvans har kommit tillbaka för jisses så trött jag är på rockabilly-Westlife-frippan.. men så påminde jag mig om hur värdsligt utseende är och att håret bara är hår och så kändes det lite
bättre igen haha. Varför lägga energi på något man ändå inte kan påverka..? Eller ja, jag skulle ju kunna lägga en massa energi på att påverka och åtminstone "göra det bästa av det" och gå till frisören, fixa massa frisyrer, färga, klippa, piffa.. men
ju mer energi jag lägger på att försöka göra det bästa av det, desto mer frustrerad blir jag över att jag inte är bekväm i min look och att jag aldrig får till håret som jag skulle vilja se ut. Jag kan liksom inte hår?!?!
Jag var ju en sån som gick till frisören vartannat år innan och hade hästsvans 90% av tiden så hår har aldrig varit min grej.. inte tillräckligt intressant helt enkelt. Och obviosly är det inte en tillräckligt big deal nu heller eftersom jag inte bryr
mig tillräckligt mycket för att ta tag i det mer än as we speak.
Det blev pysselkväll för tjejligan idag.
Och hey… möss-säsongen är här igen och välkommen säger jag. När jag inte vill se ut som Nick Carter så drar jag bara på mig en liten mysse och problemet är löst.
Lily fick en bok om cancer på onkologen när jag blev inskriven där för två år sedan och den boken är fortfarande hennes favoritbok. Jag tror att den är laddad med så mycket mer bearbetning för Lily än vad man kanske förstår..
<3
Lily och Belle såg att jag hade några plåster på armen på väg hem från förskolan idag och jag berättade i förbifarten att jag varit till Uppsala och tagit lite prover och så pratade vi lite om sprutor och sånt men sen tänkte
jag inte mer på det. Så när vi kom hem och var på väg in så sa Lily plötsligt:
"Kan man få cancer två gånger eller bara en gång?"
Jag förklarade att dom allra flesta aldrig får cancer men att man kan få det en gång och att man till och med kan få det flera gånger, att man aldrig kan veta riktigt säkert, men att doktorn har sagt till mig att
jag är frisk nu och att de inte tror att cancern kommer att komma tillbaka någonsin. Jag berättade att doktorerna kollar mig noga varje år så att dumma figurerna inte ska komma tillbaka, men jag lovar aldrig någonting
jag inte vet om jag kan hålla så jag är väldigt öppen med att man aldrig riktigt kan veta helt säkert.
"Ok. Jag hoppas att du inte får cancer igen men om du får cancer igen så är det ok för då kan vi äta frukost i sängen!" svarade Lily då.
Jag älskar ihjäl mig så mycket i denna lilla unge. Våra barn har fått varit med om mer sjukdomar och sjukhus än vad de flesta är under flera generationer ihopslagna och jag vet att det såklart har påverkat dom på många olika sätt
och traumatiserat dom flera gånger om men fasen så grymma de blev ändå, trots allt. Jag hade såklart velat att de fått slippa allt men nu blev det som det blev, vi gjorde det bästa av det och de har tvingats få erfarenheter
som gör att de kan se tillbaka på en enkel liten cancer-frukost i sängen som att livet just där och då var ganska bra ändå <3
❤️❤️❤️❤️❤️