Sommar och smärta!
Jag kämpar på och är tillbaka till att ta en dag i taget just nu. Gårdagen var fruktansvärd och jag höll knappt på att få in Hugo i bilen på morgonen för att jag hade så vansinnigt ont. Varenda litet gupp på vägen till svärisarna när jag skulle lämna
barnen på morgonen kändes som knivhugg och när jag väl kom till jobbet sen var smärtkräkan nära och det svartnade för att det gjorde så ont.
Vad händer??? Allt som blev bättre efter op i London för snart 2 år sedan börjar komma tillbaka och just nu känner jag knappt någon skillnad efter hysterektomin heller. Dö vidriga smärta. Dö! Endometriosen kan gärna dra åt helvete den också.
Dessutom är biverkningarna på mina mediciner hemska. Det blixtrar för ögonen hela tiden och jag har svårt att fästa blicken på saker vilket gör att jag är yr konstant, mitt annars så dåliga blodtryck är katastrof och jag kan knappt
resa mig upp utan att få blodtrycksfall, jag kan gå utan problem men stå stilla är jättesvårt, jag har mjölksyra i kroppen av att göra ingenting… och så till det egentligen helt oviktiga och extremt meningslösa men ändå något som påverkar
mig; Jag har gått upp mycket i vikt och är så vätskefylld och svälld så att jag knappt känner igen mig själv. Who gives a fuck egentligen.. men ändå gör jag det. Hade man blivit mycket bättre av medicinen så hade jag nog bara låtit allt passera
men nu blir det ju liksom det också. Men hörni. Strunt i det nu!
Våra underbara barn har sommarlov hos svärisarna i två veckor (Bästa!!! Vad skulle vi ta oss till utan er??) och vi har jobbat massor under tiden. På fredag går vi på tre veckors semester så vi har en hel del att pricka av tills dess men det känns
faktiskt som att vi har läget under kontroll.
På lördag åker vi iväg med husbilen och planen är att vara borta i hela 2 veckor (!!). Vi börjar med Norrköping och sen Kolmården på måndag och efter det så åker vi vidare neråt. Ikväll har vi packat och grejat med husbilen och det ska bli så
himla mysigt att komma iväg.
Ja här fick ni en ganska trött update från vårt liv men det är åtminstone en update. Kanske roligare än ingen update alls ändå. Jag vet att min blogg är katastrof just nu men jag pallar inte med den på samma sätt som förut. Livet kommer
emellan, ett dygn har bara 24 timmar, energin är below noll både fysiskt och psykiskt, jag kan knappt ens hantera mitt liv själv längre och av någon anledning så känns det så naket att dela det här på bloggen helt plötslig. Jag vet
inte varför jag känner så eftersom jag aldrig gjort det tidigare men man ska ju gå på känsla så det är väl bara att följa med helt enkelt.
Hoppas att allt är bra med er iaf! KRAM <3
