Work hard and go home

Jag har haft exakt samma outfit tre dagar i rad. Det kan bli så ibland. Man kan säga att min outfit beskriver mitt mående. Smärtan håller i och vill inte lämna. Ikväll har jag haft mer ont än vad jag hade vid mina förlossningar. Jag önskar inte endometrios ens till min värsta fiende. Fruktansvärda smärta och fruktansvärda sjukdom. 
 
Det blev långjobb idag i ett tappert försök att hinna ikapp berget med jobb som hopat sig och det var skönt att få mycket gjort idag för imorgon och på onsdag väntar nämligen sjukhuset. Det ska göras ytterligare två olika röntgen, de ska skanna igenom hela min kropp för att se om det finns ytterligare tumörer någon annanstans och så ska det sättas in klaffar runt tumören för att lättare ha koll på om den växer eller förminskas under cellgiftsbehandlingen. Nästa vecka är det cellgitsstart. Livet. Det är bara att följa med. 

(null)