Sista dagarna i LA!

Sista dagarna i LA var lugna och mysiga. Jag och Josefin var fortsatt väldigt hängiga med feber och svettningar/frossa omvartannat. Men vi maxade tiden. Tiden tillsammans från morgon till kväll. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Vi packade ihop oss och hoppade in i bilen mot LAX kl. 15 på lördag em och vi landade i Sverige precis ett dygn senare (tidsskillnaden på 9 h inräknad). 

(null)

(null)

(null)

(null)

Det sprack ännu en cysta för mig (det har hänt flera gånger nu så jag känner igen känslan) i bilen på väg till flygplatsen och smärtan var brutal. I ett gupp på vägen med bilen blev smärtan outhärdlig och tillslut svimmade jag. Man kan väl säga att 11 h flyg med den smärtan var minst sagt fruktansvärd men är det något jag är van vid vid det här laget så är det att livet inte riktigt blir som man tänkt sig, när man mår dåligt så kan det alltid bli lite värre och smärta har nivåer som man inte ens kan föreställa sig förrän när man väl är där. Men jag har också lärt mig att man klarar mer än vad man tror. 

(null)

(null)

(null)

Det är alltid delade känslor att komma hem för egentligen vill man ju bara stanna kvar i LA hos sis i "100 dagar till, snääälla mamma!" som Lily sa gång på gång när vi höll på packade ihop oss. Men hemma är ändå hemma liksom och det är en speciell känsla att komma hem till sitt. Bäst av allt var att krama om en extremt saknad fyrbent bästa vän <3 

Tack min lilla family och TACK SIS och Dan för mysigaste 10 dagarna <3 Vi har blivit så himla omhändertagna och ompysslade så jag önskar att man kunde säga att man kom hem med lite ny energi… men nej. Sjukdomar fortsätter suga musten ur en.
Men vi kommer iaf hem fulltankade med mycket annat. Vilka underbara dagar vi har haft. Sis är BÄST och jag önskar så att vi bodde närmre varandra så att man kunde hänga jämt. Men allt har sin charm - 10 dagar i lyxhus i LA är ju väldigt trevligt det också och det hade vi ju inte fått uppleva om hon bodde här hemma haha.