Home sweet home!
Aaand we are home <3 Vi har haft en så mysig vecka på alla sätt och jag är så tacksam för allt. Jag hade gärna stannat en vecka (eller en månad) till i värmen men det känns också samtidigt så skönt att vara hemma igen och återgå till vardagen.
Är det något jag lärde mig av canceråret så är det att just vardagen är det finaste vi har. Allt har sin charm helt klart men det viktigaste är att uppskatta livet precis som det är en helt vanlig tisdag i februari och inte bara leva
för helg, happenings, semester och resor. Dessa roliga saker ska vara en bonus till allt det fina, absolut, men det är livet här - just nu - som räknas!
Så fort jag fick cancerbeskedet så sa Johan på en gång att jag skulle skriva en life-lista på allt jag ville göra och så skulle vi göra allt och bocka av listan punkt för punkt. Men det blev ingen lista för jag insåg så tydligt där och då att det inte är det som är det viktiga. Jag kommer alltid vilja resa, jag kommer alltid vilja ha mer av livet, jag har fortfarande drömmar och mål som ska uppfyllas och uppnås, jag är en sån där människa som förmodligen (tyvärr) aldrig kommer bli riktigt nöjd och jag är en forever rastlös själ som är väldigt långt ifrån harmoni MEN jag har aldrig någonsin tidigare känt mig så… tillfreds med livet. Jag är väldigt tacksam för livet oavsett vart jag befinner mig eller vad jag gör och det är #goals om något.