WHO am I?
Jag är så tacksam för att livet har löst sig så bra som det har gjort när det gäller sysselsättning om dagarna. Planen när jag gick mäklarutbildningen var enorm. Jag var så nöjd över att jag var den enda i vår årgång på 130 studenter som lyckades
få till en intervju med Eklund Stockholm New York och bli erbjuden en plats i deras säljteam och flytta till Stockholm. Jag ville bli bäst där och sen flyttas över till NY och leva livet fullt ut i denna underbara stad.
Exakt samtidigt som jag gick ut utbildningen var det som mest strul med min endometrios. Jag behövde opereras två gånger, jag gick på väldigt mycket mediciner, endometriossmärtan blev bara värre och värre för varenda vecka som gick och jag blev inlagd
på sjukhuset i några veckor med ryggmärgsbedövning och ja… där någonstans insåg jag att den där raketkarriären fick vänta lite. Jag fick hålla mig hemma i Gävle vid mina läkare och mitt sjukhus tills allt hade "löst sig lite" tänkte
jag.
På ESNY kändes det som att man bara var en produkt och raka motsatsen till det visade sig finnas på Svensk Fast i Gävle. Alltså bästa bästa stället och finaste, underbaraste människorna <3 Jag trivdes hur bra som helst från första sekund och älskade jobbet! Verkligen älskade. Det blev liksom dubbel sorg och dubbelt misslyckande när jag blev sjukskriven därifrån och inte ens kunde fortsätta jobba över huvud taget. Drömmen om superkarriären krossades och drömmen om att jobba som det jag utbildat mig till krossades och när även det mest självklara; att jobba över huvud taget, togs ifrån mig så blev life ganska tufft. Och
ja.. nu så här 7 år senare så väntar jag fortfarande på att allt ska "lösa sig lite" med min Endometrios.
Just nu skulle jag inte kunna jobba någon annanstans över huvud taget för jag är fortfarande alldeles för dålig, framförallt endometriosmässigt men nu också även efter Cancern såklart. Kroppen känns fullständigt utbränd och jag kokar inombords för att återhämtningen och vägen tillbaka tar alldeles för lång tid. Jag hade bergis behövt varit sjukskriven fortfarande om det inte vore för min underbara Johan (och lite tur/ödet att jag även är utbildad ekonom och att det var just en sån som han behövde) <3 Def känns så himla roligt att vi gör detta tillsammans och jag är så otroligt tacksam för att jag kan jobba över huvud taget. Att vara långtidssjukskriven är en mardröm och jag kommer aldrig hamna där igen. Never.
Jag stortrivs här på kontoret och jag älskar friheten i att kunna jobba när det passar mig (och jobba tillsammans med the love of my life!! Kunde det blivit bättre? Öh nej?!). Det är det här med att kunna styra mina dagar som är det avgörande i mitt fall för att jag ska kunna jobba över huvud taget. Efter en jobbig natt kan jag stanna hemma någon timme extra men samtidigt så måste jag till jobbet för jag har alltid viktiga saker som måste göras för att företaget ska rulla och det hjälper mig att inte gå under och deppa ner mig helt.
Vi har löst allt på det absolut bästa sättet och det hade inte kunnat bli bättre utifrån de förutsättningarna som vi hade/har. Östhammar är inte New York men något som NY inte hade haft i mitt fall var två fantastiska barn och en fantastisk man och för dom krossar jag NY-drömmen by myself alla dagar i veckan under resten av mitt liv.
Det är tisdag hörni. Hoppas att ni får en fortsatt fin dag! Kram
Ps. Jag hade inte tagit jobbet på ESNY oavsett för mannen som intervjuade mig var väldigt oprofessionell och väääldigt sugen på att få med mig till ett hotellrum direkt efter intervjun… Nej tack hörs hej.