Bildbomb vecka 2 LA

Allt blir inte alltid som man har tänkt sig och min kropp kan ta sig i röven. Denna resa skulle bli en slags "nystart" efter ett tufft år. Det skulle bli så skönt att bara släppa allt lite, bara vara med familjen, vila upp sig, komma hem med ny energi sen och bara få må bra ett par veckor utan massa sjukhus, måsten.. Men jisses vad tydligt det blir att man inte kan fly från sin egna kropp. Den följer efter mig överallt, jag vet ju det, men ibland vill man bara ignorera det uppenbara, springa så fort man kan åt ett annat håll och hoppas att man någonstans längs vägen blir fri från det man vill springa ifrån. Tänk om det hade varit så "enkelt". Att kämpandet faktiskt gav något. 

Tänk också om det fick räcka någon gång. Min kropp har fått kämpat stenhårt med endometriosen i 17 år, den har fått utstå mer än vad en kropp borde få utstå på ett helt liv. Och sen kom cancern för ett år sedan. Jag gick in i den matchen fullständigt slutkörd och om kroppen var sliten innan… oh my… 
Jag förstår att kroppen nu behöver tid för återhämtning och läkning, jag förstår att det är fullt normalt att vara helt slut efter ett halvt livs kämpande med endometrios följt av ett tufft cancer-år, jag förstår att det är logiskt att jag inte får ny energi när den vidriga endometriossmärtan fortsätter att äta upp den lilla energi jag har dagligen, jag förstår att cellgifter, strålning och allt det senaste året slår ut kroppen på många andra sätt som gör att följderna blir att kroppen fortfarande kämpar med att återhämta sig till att över huvud taget komma tillbaka till break even - och jag förstår att jag måste ge allt tid. Jag förstår allt det där, på papperet är allt så logiskt. Men jag orkar inte ge det tid längre. 
Allt. Jag. Vill. Är. Att. Må. Bra. 

Josefin har varit lika magisk som Josefin alltid är och jag är så glad att tjejerna har haft henne dessa två veckor. Hon lever verkligen för våra barn och den kärleken är så fin att se <3 Jag är så tacksam för att våra barn får ha dig i sina liv bästa Jopplas. Och Dan såklart. 

Här kommer en bildbomb deluxe från andra veckan av resan. Som sagt, det blir inte alltid som man tänkt sig men är det något jag lärt mig så är det att när man känner att man inte orkar mer så kommer det ändå alltid en ny dag imorgon. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)