Nedvarvning innan natti natti

Go kväll! 
Här sitter jag och Hugo och försöker komma ner i varv efter fyra timmars virvelvind-plockning i hela hemmet. Det var kaos här hemma och vi behövde komma ikapp lite inför städ som kommer imorgon. Ibland undrar man hur man hinner få det så stökigt på en vecka utan att ens ha varit hemma fyra av dagarna? Städ var här förra veckan och sedan dess har det hamnat (ännu mer) grejer öööverallt. Ett starkt bevis på att vi har för mycket att göra när man helt enkelt varken hinner eller orkar att hålla efter.. Det var förmodligen kaos från packningen innan vi åkte till Småland och kaos efter att ha kommit hem ifrån Småland. Ändå tycker jag att det enda man gör är att gå och småplocka heela dagarna. Märkligt! 

(null)

Det har varit ganska mycket och tungt jobbmässigt av olika anledningar den senaste tiden och Johan är kvar på jobbet fortfarande och klockan är nu 00.23. "Att ha eget företag är så enkelt. Man kan styra sin egna tid, jobba när man känner för det och vara ledig när man vill och dessutom blir man stenrik trots att man inte behöver jobba så mycket"…. har ingen egen företagare någonsin sagt haha. Däremot känns det som att det är bilden av egna företagare ibland av övriga som inte driver eget. Det är väldigt väldigt många fördelar med att driva eget, ungefär tusen stycken, men det är även väldigt mycket hårt arbete, extremt mycket ansvar, mycket otillräcklighet många gånger och mycket pusslande för att få ihop vardagen - speciellt eftersom vi båda är på samma ställe och särskilt när det slängs in mycket andra saker i att få ihop allting.. Men som vi trivs av att jobba tillsammans! Bästa beslutet någonsin. 
Dessutom känns det faktiskt som en enorm frihet (kanske lite motsägelsefullt till det jag nyss skrev men det är på lite olika plan). Johan strukturerade om i arbetsordningen en hel del när jag fick cancerdiagnosen och målet var då att försöka göra sig själv mindre "viktig" i den dagliga planeringen för att kunna fokusera på allt övrigt lite mer. Därför klev en av killarna upp som någon slags arbetsledare så att Johan skulle kunna vara mer närvarande hemma och dessutom kunna lägga sitt fokus på de delarna som han absolut behövs på. 
För min del så känns det aldrig någonsin jobbigt att åka till jobbet. Det känns knappt som att jag jobbar över huvud taget om jag ska vara ärlig och det måste väl ändå vara målet med att jobba? Att jobba utan att det känns som att jobba. Dessutom kan jag lägga upp min arbetstid mycket utifrån mitt mående och hade det inte varit för det så hade jag till 100% säkerhet varken kunnat jobba under hela cancerbehandlingen och definitivt inte utifrån min endometrios. Att vara vanligt anställd och att ha fasta tider att jobba på hade aldrig fungerat. Däremot har jobbet som det ser ut idag varit min räddning många gånger. Jag behöver jobba och känna mig behövd, jag behöver ha saker som jag måste göra för att inte tänka för mycket och jag är tacksam dagligen för att allt blev så bra som det blev jobbmässigt. Jag var efter att ha blivit långtidssjukskriven ifrån jobbet på Svensk fast i Gävle så himla orolig över att jag aldrig skulle kunna jobba igen med tanke på min vidriga endometrios, min smärtproblematik, alla mediciner och mitt otroligt svängiga mående. Det är inte många arbetsplatser som det schemamässigt fungerar att vara hemma i tre dagar, sen jobba 12 h i sträck för att ta ikapp och sen tvingas komma in lite senare dagen efter en väldigt jobbig natt för att sedan jobba som vanligt i tre veckor för att sedan vara hemma i fyra dagar med undantag för någon strötimme här och där för att få undan det viktigaste… osv. osv. osv. Ni fattar. Ingen arbetsgivares dröm med andra ord. Men nu fungerar det ju exemplariskt! 

Oj jisses vad långt inlägg det blev. Det var längesedan haha. Nu har jag iaf kommit ner i varv lite efter virvelvinds-städ-racet här hemma och det är dags att krypa ner i sängen. Hoppas att allt är bra med er och att ni som inte fått semester än orkar hålla ut tills det är dags att få gå hem och vila upp sig lite. Vi stänger igen och har semester v. 29-31! Åh då blir det husbilstur igen. Så mysigt!!