Rip
Cellgifter hörni, inte att leka med haha. Jag har ju mått ganska bra efter de tre första behandlingarna men nu har de bytt cellgifter och dessa cellgifter tog ganska mycket hårdare på mig. Jag har aldrig känt mig så tung i kroppen i hela mitt liv.
Det känns som att jag väger 200kg, behöver göra varenda rörelse i blytung cement och det känns som att jag har haft magsjuka i ett halvår och inte får i mig någon energi alls utan bara skakar - trots att jag får behålla allt och
dessutom äter massor.
Jag jobbade igår men idag blir jag bara hemma och vilar upp mig. Tjejerna har varit hos deras morfar och Maria ett par dagar så jag ska försöka vila massor idag för att orka med kvällen med våra älsklingar när de äntligen kommer hem igen ikväll.
I brist på annat så kommer här några RIP bilder på mitt hår.
Att säga att jag saknar håret skulle faktiskt vara en överdrift för jag tänker inte så mycket på det om jag ska vara helt ärlig - men man är ju helt klart finare med hår än utan. Det är väl bara när jag vill känna mig lite extra fin som jag kan sakna håret.
Att vara utan hår är dock såå mycket bekvämare, förutom att det är kallt om nacken haha. Jag kan ju normalt sett inte ens äta mat i utsläppet hår för då får jag panik på allt hår som är överallt så för den delens skull så är ju min nuvarabde (brist på) frisyr betydligt bekvämare. Det som jag tycker är jobbigast med kalt huvud är att jag faktiskt ser sjuk ut. Men det kanske bara är bra. Hela mitt vuxna liv har ju gått ut på att försöka dölja hur dåligt jag mått i min endometrios för att jag inte velat acceptera min situation så det kanske bara är bra att jag slipper lägga massa energi på att försöka dölja att jag faktiskt är sjuk nu. Det är vad det är liksom.
Jaja det var några tankar från mig.
Hoppas att ni får en fin tisdag! Kram på er