evisvardag.se

Vi har återigen landat i att vi ska sälja våran älskade sommarstuga(-or). Det känns som att man hela tiden väntar på att allt ska lugna sig så att man ska få tid, energi, bättre mående och allt vad det nu än kan vara för att få möjlighet till att hinna med det man vill - men i vårt fall (och många andras såklart) så händer det aldrig. Det är alltid någon operation eller diagnos eller dåligt flyt eller andra planer som kommer emellan och allt blir halvdant för att energin och tiden tryter konstant. 

Det som känns tyngst är att våra tjejer inte kommer få uppleva denna magiska plats under sin uppväxt på precis samma sätt som jag växte upp där på somrarna tillsammans med mormor och morfar. Jag har varit så glad för att vi skulle få ge tjejerna denna sommaridyll år efter år och så blir det inte så nu - men stänger man en dörr så öpppnas det alltid en annan. Jobbigaste tanken är helt klart att tjejerna inte ens kommer komma ihåg denna underbara plats?!? Det känns på riktigt tungt. 

Vi har landat helt i att det är det rätta beslutet att sälja men det svider ju inte mindre i hjärtat för det. Det kommer bli det andra sorgligaste och jobbigaste farvälet någonsin (Edwards död är helt klart det värsta) men så får det vara för det är det rätta beslutet oavsett känslor. Men det kommer absolut att vara det tyngsta break-upet genom tiderna <3 

En liten walk down the memorylane…