evisvardag.se

Idag har vi varit ute på utflykt och vi har haft det så himla mysigt. Vi åkte och bytte fordon från bil till fyrhjuling hos svärisarna och sen drog vi iväg på utflyktsdag kl 10. Vi var borta massa timmar och som vi njöt där vid lilla sjön bara lilla familjen. Mitt hjärta går alltid sönder lite när Hugo inte kan vara med när vi gör något som han också skulle ha tyckt varit roligt men som tur var fick han vara hos svärisarna och bli ompysslad medans vi var iväg. Vi klurade på hur tusan vi skulle få med oss Hugo också men tillslut fick vi bara inse att fyra personer är max på en fyrhjuling. 

Safety first tänkte jag skriva (med syfte på hjälmarna) men sen insåg jag att det inte finns någon safety alls med att åka fyra personer på en fyrhjuling. Så jag får väl skriva något i stil med: LEV utan att tänka alltföe himla mycket ibland (eller något liknande).. Vi är såna som faktiskt åker tuk-tuk med barnen utan allt var säkerhet är när vi är i Thailand. Tokigt tycker vissa, skönt tycker andra.

När vi var nöjda med utflyktsäventyret så åkte vi och hämtade upp våran lilla prins hos svärisarna och sen så tog jag och Hugo bilen hem medan tjejerna och Johan åkte hem på fyrhjulingen. 

Vid middagen drog Belle världens vurpa. Vi är väldigt förskonade med skador, vurpor och olyckor här hemma. De har svalt varsin snus och så har vi åkt ambulans en gång med Lily för att jag trodde att hon kanske hade fått i sig min medicin (de tog massor med prover på barnakuten men thank god så hade hon inte fått i sig några piller!!) men i övrigt så har de typ aldrig gjort illa sig riktigt eller varit särskilt ramliga av sig (ramla ner från sängen då och då räknas inte in i "riktiga" olyckor). Men idag drog hon världens vurpa baklänges ifrån tripp-trapp-stolen. Jag såg det inte men jag hörde både Belles och Johans skrik. Hon tappade luften och sen skrek hon hysteriskt men efter en (ganska lång) stund så lugnade hon sig och kvällen har varit lugn. Hon var helt slut efteråt och somnade efter ett tag men hon har varit vaken en sväng till nu ikväll och var ok då så vi tror inte att det blev någon hjärnskakning. Men vi har lite extra koll på henne ikväll och inatt ändå såklart! <3 

När Belle tillslut somnade heelt slut efter den hemska upplevelsen så gjorde hon det på mig. Jag tänkte skriva att hon somnade på mitt bröst men eftersom hon tar upp halva mig i längd numera så blir det lite missvisande beskrivning haha. När jag låg där i soffan med en gosunge sovandes på mig så hamnade jag av en slump in på en film där en mamma satt och berättade om hur det hade gått till när de förlorade sin 8 veckor gamla bebis i plötslig spädbarnsdöd. Jag ville bara ha Belle kvar där på mig för alltid och jag blev så otroligt tacksam för att vi är världens mest lyckligt lottade människor som har de två mest perfekta barnen i universum. Ibland glömmer man nästan bort hur lyckligt lottade vi är. Vägen hit var ju lite snårig och att få ens ett barn var långt ifrån självklart för oss pga min sjukdom men nu står vi här idag med två små helt underbara döttrar som är mini-us. Jag vet ju dock att alla inte är lika lyckligt lottade som oss.. Det finns de som fortfarande är kvar i det där snåriga som vi var i för några år sedan och till er vill jag bara säga ALL KÄRLEK TILL ER! Och de som har förlorat ett barn har jag inte ens ord till... Den styrkan som ni har för att över huvudtaget kunna ta er vidare kan omöjligt finnas hos någon annan än de som upplevt vad ni har upplevt. Så fruktansvärt. Jag pussade lite extra på våra prinsessor ikväll. Ibland är det bra att bli lite påmind om det vackra man får vara en del av och inte bara fastna i ekorrhjulet. 

Det var våran mixade lördag... Hoppas att ni haft en fin dag! Kram kram kram