evisvardag.se

Om jag fick 10 kr för varenda gång sjukvården fuckade upp mitt liv så skulle jag vara miljardär vid det här laget.. Svensk sjukvård kan ta sig i arslet. Om jag nu måste vara sjuk så ge mig åtminstone en vettigare sjukdom så att jag får träffa vettigare läkare för just nu är jag beredd att kasta in handduken för gott och flytta till en annan planet så jag slipper ha med svensk sjukvård att göra någonsin igen. 

Måndag 1/3: Inbokad telefontid med min läkare för att påbörja ny medicinering. Jag hade tills den läkartiden trappat bort tidigare medicinering så att jag skulle vara redo att dra igång den nya behandlingen redan samma dag. Men så var läkaren sjuk. Jag blir lovad att en annan läkare ska skriva ut receptet på den nya medicinen under dagen alt. att en annan läkare kontaktar mig under dagen. Ingen hör av sig.

Onsdag 3/3: Jag kontaktar avdelningen igen eftersom ingen har återkopplat. Jag får till svar att ingen annan än min läkare får skriva ut recepten. Jag blir lovad att min läkare kontaktar mig under dagen eller senast torsdag (dagen efter). Ingen återkoppling. 

Fredag 5/3: Jag ringer ännu en gång till avdelningen och läkaren ringer tillslut upp på eftermiddagen och skriver ut mina nya mediciner på recept. Det var åtminstone vad läkaren sa... Jag åker till apoteket 3 h senare för att hämta ut mina nya mediciner - inget recept finns. 

Jag gör två nya försök att hämta ut medicinerna under helgen och nästkommande vecka (alltså denna vecka) men fortfarande är inget recept skrivet. 

Fredag 12/3 (idag): JAG kontaktar avdelningen ännu en gång för att receptet fortfarande inte är skrivet. Det har nu gått 12 dagar sedan det var planerat att jag skulle börja med min nya medicin. Jag har alltså gått i princip o-behandlad i 12 dagar och det gör att smärtan fullkomligt spårar ur och blir helt okontrollerad. Avdelningen säger när jag äntligen får tag på dom idag att det bara är min läkare som kan skriva ut medicinen och min läkare är inte på plats. De ber mig återkomma nästa vecka. Jag ber dem dra åt helvete i mitt huvud, men irl kräver jag att någon skriver ut min medicin asap då det omöjligt kan få gå till så här. Efter att jag tjatat om att personen jag pratar med ska "forska lite" i min journal så ser personen att läkaren glömt att klicka på att skicka iväg mitt recept till apoteket men att det ligger redo. Efter mycket om och men så godkänner en annan läkare receptet och det finns att hämta ut på apoteket några timmar senare. 

Jag åker till tre olika apotek i Uppsala för att hämta ut medicinen men inget apotek har medicinen inne och de kan inte se andra apoteks lagerstatus. Jag ger tillslut upp i Uppsala och åker hem till Östhammar och gör ett försök på apoteket där. Jag får vänta i 40 min (det satt skyltar uppe där det stod att det var brist på personal - fullt förståligt i dessa tider men still extremt irriterande eftersom halva min dag har gått åt till att lösa ett problem som har tagit nästan två veckor och fortfarande inte är löst). När det slutligen är min tur så har idioten till läkare skrivit som ett arsel på hur doseringen ska gå till och apotekaren vägrar skriva ut medicinen eftersom doseringen är för otydlig. Jag visste ju hur den skulle tas men eftersom etiketten var för luddig så kunde apotekaren ändå inte godkänna receptet. Personen på apoteket försöker få tag på läkaren medans jag är där men utan resultat. De ber mig komma tillbaka några timmar senare när de har fått tag på läkaren och rett ut oklarheterna. 

16.00 - apoteket ringer och säger att de äntligen har fått tag på läkaren och att doseringen är fastställd. De säger att jag kan komma och hämta medicinen nu.

16.10 - Apoteket ringer upp igen för att tala om att medicinen tyvärr har hunnit tagit slut och att de inte får in den förrän på måndag. 

Win på den här dagen... Om tålamodet börjar tryta? Så in i helvete. Jag är så vansinnigt trött på det sjukt nonchalanta bemötandet man får från många läkare och alla tabbar som de gör hela tiden. Det är liksom riktiga människors liv de har ansvar över och ändå så bara nonchalerar de bort allt som om det inte var någon big deal. Tänk så enkelt livet utan sjukdomar och sjukvård hade varit. Drömliv.