Finbesök en onsdag!
Men!! Nu till något roligare!
Här har ni en pirrig Evis i hissen på väg ner till entrén för att möta…
… MINA ÄLSKLINGAR!! Family in da house!!!
Det var bara Hugo som saknades men han får jag gosa sönder när jag kommer hem igen. Hugo blir alltid så deppig när jag är borta stackaren haha. Han är verkligen mammas lilla kille det där! <3
Tjejerna lekte sjukhus i över två timmar (roligaste leken just nu vilket faktiskt känns som en liten lättnad - det borde ju vara ett tecken på att det ändå inte är ångestladdat alltsammans) och sen gick vi lös på fika.
Innan de åkte hemåt igen så blev det lite Bolibompa tillsammans <3
Ni är verkligen hela min värld <3
Tack älskling för allt, alltid! Jag hade omöjligt kunnat hittat en bättre pappa till mina barn och en bättre (framtida) man till mig själv! Något som har slagit oss i helgen är: tänk alla som är ensamstående!!?!! Den största elogen till er hörni.
Jag låg ju i soffan mest hela tiden i helgen för att jag var så sliten och Johan roddade allt där hemma. Jag är helt klart den som går runt och "småplockar" mest hela tiden där hemma, tvättar och gör sånt där "bakom kulisserna" medans Johan
är den som lagar all mat (och mycket annat - vi har hittat någon slags uppdelning som passar oss). Och mitt i när han höll på och fyllde tvättmaskinen, plockade undan efter maten, bytte blöja, tömde diskmaskinen, klädde på barnen
för att gå ut och satte upp ljusslingor på huset så kom han till mig lite sådär halvsvettig och suckade ur sig: "du får fan inte dö ifrån oss för jag klarar inte det här utan dig!" Haha åh <3 Stackarn! Well vilken tur att I’m not
going anywhere då!
Starka bästa du! Vi hejar på dig & jag tror verkligen som du, du ska ingenstans. Positivitet är superviktigt i detta ❤️