evisvardag.se

Ok den här dagen.. Johan är hängig, jag har tagit ännu ett steg upp i upptrappningen av medicinen och skulle kunna sova dygnet runt, barnen är hängiga fortfarande samtidigt som framförallt Lily är extremt rastlös (i kombination med att hon inte har någon ork - värsta kombon). Vi åkte fyra svängar till miljöstationen i morse för att slänga allt ris ifrån våra syrenhäckar på baksidan som rykte i förrgår. Väl hemma igen så blev det lunch och sen skulle jag göra ett försök att söva Belle men några minuter senare kommer Johan upp och väcker mig för att Belle har gått ner och jag hade somnat ifrån allt. Johan kom upp med båda barnen medans jag i halvt dvala försökte förstå vad som hände och så låg vi där allihopa för att försöka få Belle att somna (jag sov största delen av tiden). Dom kollade film i en timme men jag sov igenom allt. Tillslut somnade Belle (och Lily) och när vi vaknade 2 h senare (eller jag hade sovit 2h och barnen 1h) så gick vi upp och lekte och efter ett par timmar var det dags för middag. Sen hade barnen disco tills det var dags för Bolibompa följt av läggning. Och kvällens läggning mina damer och herrar.... Oh my god. Prövningarnas prövning. Barnen hade kunnat vunnit guld i VM för flest varv av ålning i säng, de hade kunnat vinna OS i att säga ’mamma’ följt av.. ingenting.. flest gånger under en läggning och jag svär att när den lilla droppade sin napp på golvet för 367 gången och väntade på att få den upplockad eftersom hon inte kan ta upp den själv ifrån spjälsängen så ville jag bara slå hål på en vägg typ. Jag vet inte vart det här har kommit ifrån för jag är en väldigt lugn människa egentligen men det bubblar igång så mycket frustration i mig och jag vet knappt var jag ska ta vägen för att jag håller på att sprängas. Som en skänk ifrån ovan så kom Johan upp några minuter innan jag höll på att tappa det och erbjöd sig att byta av. Då hade jag mina vänner suttit där och försökt söva barnen i 1,5 h. Jag drog på mig dojorna och tog med mig Hugo ut på en timmes promenad direkt för att få ur mig den dåliga energin och det kändes bättre när jag kom hem igen. Johan hade suttit där med tjejerna i ytterligare 45 min innan de somnat. Vi har precis tagit rekord på värsta och längsta läggning ever. Varför vi inte gav upp? Well vissa fighter låter man inte de små liven vinna.. De var supertrötta båda två så det var bara en strulig läggning helt enkelt och inte att de inte var trötta. 

Så summa av den här dagen blir väl att alla varit trötta, rastlösa, noll energi och en hel del frustration. Det blir väl så när alla är sjuka på sitt håll och ingen har någon energi över... Vilken tur att vi har en dag kvar av helgen att förhoppningsvis väga upp för den här dagen något så att betyget av helgen totalt sett blir något bättre.

Jaja nu till något annat. I förrgår var jag på Babyworld för att köpa en present. Det var en mamma och en liten bebis före mig i kassakön som ville köpa en hoppgunga men de fick till svar att de tyvärr var slut. "Åh jag som har en hemma som du hade kunnat fått men vi bor tyvärr i Östhammar så det blir nog lite långt att åka och hämta.." kläckte jag ur mig. 

"Men skämtar du? Min man jobbar i Öregrund och åker förbi Östhammar varje dag. Men är du säker?" svarade kvinnan både förvånat och tacksamt. 

"Ja men dåså! Då har du ju en hoppgunga redan imorgon!" svarade jag och så bytte vi nummer. 

Igår hade hennes man hämtat den när vi var borta och detta stod utanför våran dörr. Jag fick ett sms med bild på barnet i gungan igår kväll och de var så tacksamma. Ibland träffar man rätt helt enkelt <3