Fredag, slå hål på en vägg, sparkcykel, nattskräck och Valborgsmässoafton!
Min dag har varit lite av varje.. Det är mycket som känns väldigt tungt just nu från alla möjliga olika håll men det är också mycket som känns helt fantastiskt, som jag känner pepp inför och som jag är otroligt tacksam över. Men det är liksom mer
motgångar och måendemässiga breakdowns än vad jag pallar med vissa dagar och det känns som att jag ibland blir så himla "motarbetad" i onödan, framförallt ifrån alla instanser som jag tvingas att ha att göra med hela
tiden. Som att jag hela tiden blir missförstådd, misstrodd och dumförklarad trots att allt jag vill är att få hjälp och må bättre. Jag låter oftast inte saker och ting komma åt mig utan jag kör mest bara på men den senaste tiden känner jag mig ganska
orkeslös och "o-kämpig". Jaja strunt samma. Nu är det helg och en paus ifrån vardag. Här kommer iaf fyra bilder ifrån dagen.
Att mötas av färdig gröt på morgonen när man kommer ner och halva familjen har lämnat hemmet, det är kärlek det <3
Jag har inte tvättat håret på en vecka (ni ba, old news. Du duschar ju aldrig din snuskpotta), jag har fått utslag/akne i hela ansiktet pga medicinerna, jag har samlat på mig så mycket vätska de senaste veckorna så om det fortsätter i den här takten så rullar jag runt på gatorna i sommar och behöver inte dricka en liter vätska på hela sommaren - jag har allt samlat på en och samma plats redan. Dessutom så bubblar jag av så mycket frustration så att jag bara vill slå hål på en vägg (som om det skulle lösa problemen liksom...). Jag och Belle drog ut på långpromenad för att göra något och tänka på annat lite.
Coolaste bruden på hela gatan.
Som dom har längtat våra tjejer... Jag har sagt att de skulle få ta ut sina sparkcyklar när de hade sopat gatorna och i veckan var det äntligen dags!!
I eftermiddag så har vi jobbat. Johan fick hänga med Belle på jobbet och jag nötte kontor ett par timmar. Mysigt ändå att jobba tillsammmans och att barnen får följa med på allt.
Nu till något helt annat. Belle har vid väldigt många tillfällen vaknat på natten och skrikit hysteriskt samtidigt som hon typ ser vaken ut men inte alls är det i verkligheten. Hon är liksom helt tom i blicken och inte alls där liksom. BVC och sjukan
har landat i att det är nattskräck och det köper vi, men grejen är att det för tredje gången idag hände från vaket tillstånd. Helt plötsligt från ingenstans började hon skrika hysteriskt på jobbet och skrek i säkert 40 min. Hon ålade sig i famnen,
slängde med hela kroppen och blicken var liksom helt tom. Det är som att hon sover fast hon liksom också är vaken. Första gången det hände så åkte vi in till sjukan direkt men de sa väl typ att "en gång är ingen gång".. Det är väl dags att
boka en ny tid antar jag men jag tänkte mest bara kolla om någon varit med om något liknande med sina barn? Eller hört någon som haft samma?