En sovande skönhet i famnen!
Ok jag var tvungen att dela denna bilden också innan jag går och sover. Det är inte ofta det händer att barnen somnar i famnen längre så när de väl gör det så ligger man så stilla man bara kan och njuter och försöker ta in varenda sekund. Tänk att
jag är mamma till världens finaste barn och att jag dessutom lyckades hitta världens finaste pappa till dem - och att vi alla fyra (fem) är en alldeles egen liten familj... Svårt att greppa ändå.
Åh lilla snuffsan! <3
Ni vet den där dikten som handlar om att man aldrig vet när sista gången för allting faktiskt är förrän långt efter när man inser att "den tiden" är förbi. Åh den är så fin och sorglig på samma gång. Den tänker jag på extra ofta när något känns
lite jobbigt. So what om man hamnar efter med lite saker eller vad det nu kan vara - tänk om det här faktiskt var sista gången hon somnade i min famn. Nu tror jag ju visserligen inte det eftersom hon är så liten fortfarande men det är lättare
att låta tvätten, diskmaskinen, kaoset i lekrummet eller vad det nu kan vara, vänta och istället sitta kvar med henne i famnen när man tänker så. Och är det något jag faktiskt tycker att jag själv är bra på och som jag dessutom är stolt
över så är det att jag alltid prioriterar barnen om jag har möjlighet till det. Barnen går alltid först.
Jaja. Äta en kvällsmacka, duscha, borsta tänderna och gå och lägga oss var det som stod näst på tur - inte blogga. God natt allesammans! Hörs igen imorgon. Kram