V 35

Helt sjukt vad veckorna springer iväg. Snart är hon här!! Igår gick vi in i v35. Jag har börjat fått ganska ont i vänstra skinkan/baksida lår (foglossning?). Det är värst när jag sover och ska vända mig eller om jag ska stödja bara på det benet eller bära något. Och så har jag fått ganska ont i ryggen på en punkt strax under höger skuldra om jag sitter still för länge. I övrigt mår jag bra som vanligt. Lite svårare att andas och så blir jag väldigt lätt yr/svimningskänsla när jag reser mig eller står för länge. Men jisses vad jag är glad över att jag fått må så bra hela graviditeten. Otroligt tacksam.

Det är ett litet bebisben som letar sig under revbenen hela tiden (känns det som) och det är ju inte superskönt. Men det är verkligen sjukt att det ligger en liten minimänniska i min mage as we speak. Fattar det fortfarande inte. Ännu mindre förstår jag hur kroppen liksom kan bygga ihop en hel människa, ett helt nytt liv, med endast en liten del mig och en liten del Johan som start. Det är ju helt galet. 

Det känns verkligen som att magen sitter väldigt högt för tillfället. Lilla kulan längst ner på magen har liksom spridit ut sig över hela magen istället. 

Jag är 5 kg plus nu. Hoppas inte att det brakar lös nu på slutet och spårar iväg fullständigt. Jag känner mig inte nå vätskefylld eller svälld alls än men det kanske kommer. Skönt att inte behöva ha så mycket att jobba bort efter graviditeten iaf.

Vi börjar längta lite nu faktiskt. Det känns fortfarande otroligt overkligt att vi kommer börja det nya året med en ny liten familjemedlem men vi ser verkligen fram emot det nu. Johan har till och med börjat öva, haha. När vi sitter och äter så låtsats han att bebben ligger bredvid och gullar lite ibland och på kvällen puttinuttar han lite med låtsatsbebisen bredvid innan vi ska sova. Extremt ironiskt såklart men det ser riktigt bra ut, haha! Åh han kommer bli världens bästa papi.

Annars platsar vi fortfarande i toppen över sämsta gravidföräldrarna (vi väger upp det sen med att bli världens bästa föräldrar när hon väl är ute). Vi missade helt del två av föräldrautbildningen hos BM tisdags. När vi var på väg hem från Uppsala så slog det mig. "Visst är det tisdag idag?" frågade jag Johan. Han ba: "Ja just det, det stämmer. Då blir det 'veckans brott' när vi kommer hem!" Haha! Han hade inte heller en tanke på att det var den dagen vi skulle varit där.. Men att tisdag=veckans brott hade han stenkoll på, haha! Så kan det gå! 

För första gången i världshistorien så ser mitt huvud litet ut. Eller litet kanske var att ta i men proportionerligt till kroppen åtminstone. Jag har verkligen stort huvud och känner mig för det mesta som en brats-docka (ni vet?) men nu har äntligen kroppen kommit ikapp huvudstorleken, haha. Stor-röven passar också bättre till den här kroppen än till min vanliga. 

Ja det blev en mix av allt möjligt det här. Här får ni iaf veckans mage! 

(null)

(null)