evisvardag.se

Bloggappen fortsätter krångla men x antal timmar senare har jag fått till ännu ett inlägg.. Vi hoppas att appen fixas snart så att bloggandet kan återgå till det normala. 

I onsdags morse åkte vi ju som ni vet till London för tre dagar. I fredags em åkte vi hem igen. Belle var nöjd hela flygresan dit och hela första dagen (tack och lov även flygresan hem också, det är något med det bullrande flygplanet tror jag). Vi trodde att London-luften hade gjort underverk med henne och att vara på resande fot är hennes grej så trots att kvällarna är hennes värsta skrikperiod så vågade vi chansa och gick ut för att äta middag samma kväll som vi kom dit, men så på onsdag kväll blev allt precis som vanligt igen och skriket kom tillbaka. Det slutade med att våran romantiska middag blev panik-ätande en och en inne på restaurangen medan den andra fick stå utanför på gatan och guppa på en hysteriskt skrikande liten tjej.. Tänk att man pratat innan om hur de "stackars familjerna" som drabbas av bebis med kolik över huvud taget orkar med och så är vi just nu själva mitt upp i det. Fasiken vad tufft det är men trösten är att det brukar gå över när de är ca 4 månader enligt BVC. Det gör bara så himla ont att se henne så ledsen hela tiden och hela den mysiga bebistiden är som bortblåst... Det är (nästan) bara ett konstant jagande efter något som lugnar henne. Det känns nästan lite sorgligt faktiskt att man missar allt det där fina och bra. Men när hon är nöjd så bjuder hon på de vackraste och lyckligaste leendena världen skådat så hon har verkligen charmat oss trots allt det jobbiga. Älskade lilla Belle. 

Trots att turistande och nöje inte alls var anledningen till att vi åkte till London så hann vi med en hel del sånt ändå. Hela onsdagen efter att vi landat och checkat in på hotellet blev en lång turistpromenad överallt. "Jag har nog aldrig gått så här långt i hela mitt liv!" sa Johan på kvällen när vi kom tillbaka till hotellet, haha. 

Vi hade supermysiga dagar där även om de av olika anledningar även var ganska tuffa. Vi såg till att gå ut och äta på dagarna när Belle är lite lugnare och kvällarna hängde vi på hotellet eller var ute och promenerade. Hela torsdagen gick åt till att "pricka av" anledningen till varför vi var där men på det stora hela så känns det som att allt ändå gick bra. Sorry för att jag är lite kryptisk och inte drar hela storyn, den kommer nog vid ett senare tillfälle. Ni behöver faktiskt inte få veta allting på en gång.. Jag antar att jag behöver lite tid själv först.

Tack till världens finaste människor som hjälpt mig på olika sätt för att göra detta möjligt. Svärisarna - ni är underbara och jag är så tacksam för att jag får ha er i mitt liv! Pappa - värlens finaste och bästa pappa. Vad skulle jag göra utan dig? Mamma - Du vet!

Här kommer resten av bilderna från våra två dygn i London.