Is it back?

Ush ikväll har jag haft så himla ont.. Det har ju smugit sig på mer och mer men vips så var den där vidriga smärtan tillbaka igen. Jag hoppas att det bara är ett snabbt besök. Det bästa hade ju nästan varit om det var något annat som var fel och att det inte är endon som bråkar (även om smärtan tyvärr känns igen alltför väl).. 

Det är ändå skönt att ha genomgått en förlossning eftersom det är "den värsta smärtan man kan ha". Man har ju fått en del kommentarer innan kring endometriosen och smärta.. "Vänta tills du har genomgått en förlossning så förstår du vad riktig smärta är!" Well jag har gått igenom en förlossning som tog 33 h (från första värken tills att hon var ute), hade krystvärkar i 1,5 h och födde ut en klump på 4650 g som avslutades med klipp och bristningar och jag står fortfarande fast vid att endometrios är det värsta som finns och den värsta tänkbara smärtan. 

Förlossningen gav ju oss dessutom denna lilla skatt.. Endometriosen är ju bara något som fuckar upp mitt liv fullständigt och den smärtan för inte med sig något gott över huvud taget. 

Jag märker att det gick ganska fort att tänka "svart" men jag hade hoppats såå mycket att endometriosen skulle bli bättre efter förlossningen/amningen. När jag fick två helt smärtfria veckor direkt efter förlossningen (jag har inte varit helt smärtfri på säkert 10 år innan det) så insåg man liksom hur bra kroppen faktiskt kan må och det gör det even worse att hamna i smärtträsket igen. Man fick ju liksom upp hoppet ganska styggt.. Att få känna på och bli påmind om hur bra ni alla friska "normala" har det för att sedan bara bli tillbakaslungad till allt det onda suger helt klart lite extra. Men det var verkligen två veckors njut på rosa moln.. Jag är definitivt fortfarande kvar på de rosa molnen för jag är såå lycklig över min fina lilla familj, men endometriosen kan verkligen det där med att ta ner en på jorden igen. 

(null)

Hon som gör att allt för alltid kommer kännas lite lättare... ❤️ Älskling! 

Bigfoot!

Den här lila prinsessan har inte ärvt mina fötter iaf, det är ett som är säkert. Hon är ju nästan uppe i mina 36:or redan, haha! Dom är ju så små och söta men ändå har hon ganska stora fötter och händer. Tänk vad de här tossorna ska springa runt och hitta på bus sen! 

(null)

Jag har inte mått så bra idag.. Jag har haft lite mer ont igen och inatt när jag var upp och bytte blöja blev jag alldeles yr, kallsvettig och så svartnade det för ögonen flera gånger. Det slutade med att jag fick ligga på golvet tills det värsta gått över innan jag vågade bära med mig Lily in till sovrummet igen. Det var verkligen sjukt nära att jag svimmade. Det har hållit i sig lite idag också, så fort jag står upp blir jag alldeles darrig, yr och olustig. Hoppas det passerar snabbt.