Bad bad day!

Imorse vaknade jag upp med smärtornas smärta.. Jag kommer knappt ihåg sist jag hade så här ont (och då ska det tilläggas att jag har fruktansvärt ont jämt).. Det känns lite lika som vid missfallet, att det nästan är som pulserande värkar och så hugger det i magen likt knivhugg till och från och sen har jag en fruktansvärd molande endometriosvärk/mensvärk i botten.. Jag ville inte gå på toa imorse för jag trodde att jag skulle få dåliga nyheter men än så länge verkar allt fortfarande vara bra och jag har inte fått någon blödning. Vi hoppas på att det inte är någon fara! 

Utöver den vidriga smärtan så har jag även fått migrän igen och så har jag 39 graders feber (feber brukar komma som ett brev på posten när smärttopparna gör entré och migrän verkar också komma på besök allt oftare tyvärr).. Jag har varit helt däckad idag och är fortfarande helt slut. Jag ligger typ och stirrar upp i taket och andas igenom smärtorna. Tack och lov har migränen släppt lite nu iaf.. Nu kan jag åtminstone ha telefonen som sällskap.. Innan var det mörkt och ligga och blunda som gällde och då blir man ju minst sagt galen av alla smärtor. 
Hade jag vetat att jag skulle få hjälp om jag åkte in till sjukhuset så hade jag åkt in direkt men jag har alldeles för ont och är alldeles för energilös för att orka tjafsa med sjukvården så jag håller mig hemma. Tur att jag har mediciner så att jag kan ta hand om mig själv. 

Perfect timat så har Johan haft ryggskott i flera dagar också.. Det har ändå gått bra men när mitt mående spårade idag så fanns det inget annat alternativ än att ringa världens bästa mami och fråga om Lily fick vara med dem i helgen. Det fick hon och mamma kom och hämtade henne för ett par timmar sedan. Mamma hade dessutom med sig massa mat till oss för helgen så att vi skulle slippa hålla på med det... Hur fin och omtänksam är inte min mami?? Bästa bästa!
Jag har knappt rest mig ur sängen idag och hade nästan glömt hur sjukt dåligt man kan må.. Fy tusan vad vidrigt. Sorry för det gnälligaste inlägget genom tiderna men jag är så galet less på den här skiten nu som aldrig ger med sig. När man tror att det inte kan bli värre så bevisas motsatsen varje gång.. 

MEN! Något positivt istället för bara massa gnäll.. Idag går vi in i vecka 17. Helt galet att det snart är halvtid. Åh hoppas att allt går bra och att det inte är något fel. Vi vill så gärna träffa dig i juni!! 

(null)

Trötta bästisar!

Sötaste nap-kompisarna! Hugo får inte vara i våra sängar men i sängen i lekrummet får han vara och som han njuter när han ligger där! Han är den mest närhetskranka jag vet och äntligen får han gosas även under sovstunderna! 

(null)

Hugo ville alltid ligga på min mage när jag var gravid med Lily. När Lily kommit ut så slutade han med det direkt och har inte gjort det sedan dess - förrän nu. Nu vill han helt plötsligt ligga med huvudet på min mage och gosas hela tiden igen. Hur sjukt?? Är det ens möjligt att han känner/förstår att det är något där eller är det bara rena tillfälligheter? Lilla älsklingen!