Mina tankar kring förlossningsbrev!

Imorse var jag till BM för att mäta magen och lyssna på hjärtljud. Det var även dags att skriva förlossningsbrev till journalen.. Jag skrev ju inget brev inför förlossningen med Lily och gjorde inte det den här gången heller. Jag kommer inte heller att skriva något eget förlossningsbrev att ta med utan jag tror på att vara öppen och följa med i allt som händer utan att ha för mycket önskemål och tankar om hur man vill ha det. Jag är ingen planerare i vanliga fall heller utan tar alltid allt som det kommer och just i det här fallet tror jag att det är det bästa. Varje förlossning är unik och att planera sönder något som man inte har någon aning om hur det kommer att bli känns som att det är upplagt för att misslyckas och att man blir besviken för att det inte blev som man tänkte och önskade.

Självklart har jag tänkt igenom hur jag vill ha det men jag ser ingen mening med att skriva ner det.. Jag kan väl bara tala om på plats vad jag känner för in the moment?! Jag hinner säkert "ändra mig" hundra gånger innan det är dags ändå. Dessutom känner Johan mig och vet hur han ska supporta mig på bästa sätt så jag är övertygad om att förlossningen blir lika magisk den här gången som den var med Lily. Skulle jag vara så väck under förlossningen så att jag inte ens kan ta egna beslut så litar jag på Johan till 110%. 

Jag hade ju en tanke innan min första förlossning om att inte ta epidural under förlossningen med Lily för att jag haft det så många gånger tidigare när jag varit inlagd för endometriosen. Den har då tagit fel flera gånger så att jag blivit helt förlamad i ena benet och det var inget jag ville riskera att behöva vara med om under en förlossning. Dock drog förlossningen ut på tiden med superstarka och täta värkar i 1,5 dygn och jag hade inte sovit på två dygn så tillslut kändes det helt enkelt som det bästa alternativet för att helt enkelt orka med ända till slutet och jag var helt fine med att "ändra" mig där och då. 

Förlossningsställningar får man väl vara anpassningsbar med och jag gör vad de anser att är det bästa. Smärtlindring beror på situation och hur lång tid det tar. Helst vill jag slippa bristningar och klipp den här gången men förra gången var det ofrånkomligt och som jag förstår det är det vanligt att gamla bristningar och klipp går upp vid en andra förlossning men såklart räknar jag med att barnmorskorna kommer undvika det till vilket pris som helst, men händer det så händer det. Jag har fullt förtroende för personalen och jag litar på att de gör allt det kan för att allt ska bli så bra som möjligt. Det jag är mest "orolig" för inför förlossningen är väl att något ska gå snett med bebisen men det är ingenting som ett förlossningsbrev isf kommer att göra någon skillnad på och jag vet att det är barnmorskornas prio ett under förlossningen så de kommer såklart göra allt de kan för att allt ska gå bra oavsett om jag skriver ner det eller inte..  

Mitt starkaste önskemål är att inte behöva bli snittad. Jag vill verkligen genomföra en vanlig förlossning. Dels för att det är så magisk att få vara med om men också för att man helst undviker snitt så långt det är möjligt för oss med endometrios för att inte skapa onödiga ärr som endometrioshärdarna kan boa in sig och fästa sig i. Behövs snitt så blir det snitt men det är det absolut sista jag vill. 
En annan tanke är att ta så lite smärtlindring som möjligt för att vara så närvarande som möjligt under förlossningen men behövs det så behövs det och då tänker jag ta allt jag känner att jag behöver för att orka med. 
That’s it.. Vad skriver folk ens i förlossningsbrev?? Vad finns det man kan ha så mycket önskemål kring? Trots att jag verkligen försöker tänka igenom önskemål så kommer jag liksom inte på något och jag tänker faktiskt att det bara är bra. Det innebär nog att jag är öppen och tar allt som det kommer. Jag är väldigt lugnt inställd inför förlossningen och är inte det minsta orolig över förlossningen i sig, det är bara att något ska gå fel som jag kan oroa mig över ibland men jag försöker slå bort den tanken så fort den kommer smygandes. Jag är helt och hållet övertygad om att vi kommer fixa det galant! 

Tänk att det snart är dags!!! Jag kan inte förstå att vi (mest jag) snart ska ligga där och svettas och krysta och kämpa för att få ut våran andra lilla prinsessa till världen. Så himla häftigt!!! 

Jag på väg till BM idag. Magmåttet är numera inte under normalkurvan utan över.. Det blir ännu en stor bebis for sure! Om två veckor blir det nytt tillväxtultraljud för att se vad det går åt för håll och efter det väntar ännu ett beslut om huruvida det behövs en igångsättning eller ej. Snart är månaden här då vi ska få träffa våran lilla tjej som vi väntat på i 9 månader! Som jah längtar! 

(null)