evisvardag.se

Efter promenaden var vi bara hemma och myste runt. Helt plötsligt hör jag att Lily håller på med en glasburk med lock som jag hade bredvid sängen och inser i panik att det nog kan ligga medicin i den som jag helt hade glömt bort att ens stod där. Jag springer dit och mycket riktigt så ligger det lite olika piller uthällda på nattduksbordet. Jag lyckas fiska ut en tablett ur munnen på henne men jag hade ingen aning om hur många tabletter hon hunnit svälja, eller ens om hon fått i sig någon tablett över huvud taget. Med tanke på att de starkaste pillren är mini-små så var det ju inte omöjligt att hon hade kunnat svalt flera stycken på väldigt kort tid... 

Min absolut första tanke var att jag omöjligt kunde berätta det för någon för jag kände mig så himla sämst och skämdes ihjäl, men sekunden senare insåg jag att jag måste såklart ringa sjukhuset för jag ville inte ha något ännu värre på mitt samvete.. Jag ringde giftmedelscentralen (andra gången den här veckan) och med tanke på vilka mediciner det låg där i burken och hennes låga ålder så bad de mig att ringa 112 omedelbart då det kunde gå väldigt illa snabbt. 5 minuter senare stod det en ambulans utanför med blåljus och två ambulanspersonal kom inspringandes. De ville komma iväg mot barnakuten i Uppsala omedelbart så vi tog med det viktigaste och hoppade in i ambulansen. Åh hon såg så himla, himla liten ut där på britsen i ambulansen!! 

De började med att få i henne flytande (medicinskt) kol på en gång i ambulansen då det tydligen suger upp och tar hand om gifter i kroppen. Lily såg ut som att hon var sotaren herself där ett tag, helt svart. Ambulanspersonalen förstod inte riktigt hur de skulle få i henne 60 ml flytande kol (det smakar tydligen som att slicka på en sotig eldstad) men hon sög i sig det som om det vore en klämmis.. 

Lily var precis som vanligt i ambulansen och hon tyckte att äventyret var väldigt spännande. Alla sladdar och blinkande lampor i ambulansen var riktigt intressanta och hon satt och busade och flirtade massor med ambulanspersonalen. Lily fick en gullig liten nalle av ambulanssjukvårdarna och hon hade det väldigt trevligt när hon blev så uppassad under hela resan.

40 minuters blåljusfärd senare var vi på barnakuten och vi fick säga hejdå till världens bästa ambulanspersonal. Vi fick ett rum på en gång och sen fick Lily träffa läkare omgående.. De undersökte henne och alla värden såg tack och lov bra ut. Eftersom hon forfarande var helt opåverkad så blev jag lugnare och lugnare för varenda minut som gick. Det hade då gått nästan en timme sedan hon (ev.) fick i sig tabletterna och med tanke på att jag själv tar just de medicinerna dagligen så vet jag ju hur man blir på dem.. Jag blev helt övertygad om att hon inte fått i sig några tabletter eftersom hon var samma speedade lilla unge som alltid men läkarna tog det hela på största möjliga allvar oavsett och det är jag ändå väldigt tacksam för! Lily skulle vara under ständig uppsikt och fick inte äta någonting. Blev det ingen snabb förändring så kunde man bara avvakta och inte förrän 4 h efter att hon fått i sig pillren kunde de börja ta prover för att se hur mycket hon faktiskt fått i sig, för att i sin tur kunna motbehandla det om det behövdes.. 

Johan kom in till oss så fort han kunde <3

De tog blodprover på Lily (hur kan en liten 1-åring skratta sig igenom två blodprov och tre rör blod?? Hon är verkligen helt otrolig!!) och kissprov på henne och vid 15-tiden hade alla provsvaren kommit. Allt visade negativt och ingen var mer tacksam över det provsvaret än jag. Oron hade ju släppt långt innan för mig men det var ändå en tyngd som släppte när provsvaren kom.. De ville dock ha kvar henne för observation i ytterligare 12 h men tillslut kom en läkare in till oss och sa att vi kunde åka hem om vi själva var lugna med det. Då hade hon sprungit runt i korridorerna och charmat varenda personal på avdelningen och alla var övertygade om att hon var redo för hemfärd och att det inte var någon fara med henne. 

Vi fick direktnummer till jourhavande läkare som vi skulle ringa till och uppdatera efter några timmar, eller om det blev någon förändring. Alla på avdelningen var verkligen helt underbara! Så himla bra personal och så galet grymma och proffesionella! 

Hejdå sjukhuset! Tack för allt! Hoppas det dröjer länge tills vi ses igen med Lily som huvudperson.

Jag sågar ju vår endometriosvård ganska ofta men när det gäller vården i övrigt, och framförallt barn och förlossningsvården, så har jag bara bra erfarenheter! Ambulanssjukvårdarna var magiska <3 Bästa bästa! 

Lilys nalle som hon fick i ambulansen! Kim och Sören - tack för allt!!

Efter sjukhuset åkte vi till Ikea och åt middag. Det var en väldigt hungrig tjej som åt och åt efter en lång dag utan mat. 

Ja... Vad ska man säga. Låt oss hoppas att veckans två händelser med snusen och medicinerna är det sista som händer här hemma på ett tag. Vi ska gå igenom huset big time och säkra upp allt som det går att säkra upp, men jisses vilken klåfingrig liten dam vi har. Fast jag tar såklart på mig det fulla ansvaret för händelsen - hon ska ju självklart inte kunna komma åt medicinerna what so ever. Jag är bara ännu en gång så himla tacksam för att allt gick bra. Bästa lilla busunge. Jag har en känsla av att du kommer hålla oss minst sagt sysselsatta några år framöver....