evisvardag.se

Vi blev sambos i min lägenhet på stan i Gävle efter att ha känt varandra i ett par månader. Jag jobbade på Svensk Fastighetsförmedling i Gävle när vi träffades men bestämde mig för att plugga vidare och få ekonomexamen också utöver fastighetsmäklare eftersom endometriosen ställde till det så mycket för mig och jag ändå hade svårt att jobba just då. Jag pluggade hellre än att vara sjukskriven för att ha något att göra om dagarna men jag pluggade helt hemifrån för att jag mådde då pass dåligt och var inne i ett vidrigt smärtskov...

Jag började våran date-tid med att vara inlagd på sjukhuset i två veckor för endometriosen och det var ingen glammig start på vårt förhållande men jag är glad att Johan fick se verkligheten direkt så att jag inte lurade in honom i något.. 

Johan började jobba som arbetsledare på Forsmark kort efter att vi träffades men han trivdes inte alls så han sa upp sig efter bara några månader och körde daytrading istället i ett halvår innan han kom tillbaka till Elservice och tog över det efter hans far. 

Vi köpte vårt första hus tillsammans i Harkskär utanför Bönan i Gävle som vi totalrustade och flyttade in i. Vi hann dock bara bo där i knappt ett år innan vi sålde det och flyttade till Östhammar istället eftersom Johan tog över företaget och behövde bo där företaget fanns. 

Vi köpte sommarstugan och så köpte vi samtidigt vårt hus i Östhammar som vi totalrustade även det. Vi förlorade våran finaste lilla älskling Edward som var mer som ett barn än en hund för oss men kort efter så kom Hugo och förgyllde vårt liv istället. Bästa Hugo!

Vi har genomgått IVF-behandlingen för att få våran efterlängtade Lily som kom till oss för 1,5 år sedan. Vi fick missfall förra sommaren men så den här sommaren fick vi våran sista lilla skatt till familjen. 

Vi har hunnit med tre resor till Thailand och massa massa annat roligt tillsammans.

Det är helt galet hur livet kan vändas upp och ner från en dag till en annan.. Från att inte ha någon aning om att personen Johan Holmgren ens existerar till att över huvud taget inte kunna tänka sig att någonsin leva utan honom igen. Och det är sjukt hur mycket som hinner hända på fyra år?? Hade någon sagt till mig då att jag om fyra år skulle ha två barn och bo i Östhammar med mannen i mitt liv så hade jag aldrig trott på det. Så häftigt ändå att man inte vet någonting om framtiden. 

Igår såg vi ett så himla gulligt par på stranden.  De måste ha varit typ 80 år gamla. När de skulle bada tog de en varsin badleksak under armen och så småsprang de stappligt hand i hand ner mot vattnet (finns det något gulligare än gamla som håller varandra i hand?). Väl i vattnet så försökte de att ta sig upp på sina flytleksaker; hon på en rosa flamingo och han på en grön flytmadrass. De hade verkligen problem med att ta sig upp och de skrattade så galet mycket åt varandra när de plaskade där för fullt för att komma upp. De hade verkligen så himla roligt tillsammans. 

"Titta, där är du och jag om 50 år!" sa Johan helt plötsligt och jag blev alldeles varm i hjärtat när han sa det. Det är skönt att vi har samma målbild! <3