Solen i ansiktet!
"Idag har jag klätt på mig alldeles själv!"
Hjälp! Tur att ingen såg mig, haha.
Jag letade fram en bok också som fick bli mitt sällskap. Älskar Mari Jungstedts böcker och de senaste har jag inte hunnit pricka av ännu.
Nu längtar jag tills dotter, hund och pojkvän kommer hem! <3
I helgen var jag på väg att åka och lägga in mig själv på sjukhuset för bättre smärtlindring och för att på något sätt kunna bryta den här vidriga smärtspiralen.. Det håller liksom på och spårar. Jag och Johan kom dock fram till att
jag skulle köra en "paus" hemma först och dundra mediciner i en vecka, göra absolut ingenting och vila järnet för att själv kanske kunna bryta smärttoppen.. Det är vidrigt att ta så här mycket mediciner för man blir helt väck i huvudet och
totalt avkopplad från verkligheten men skulle det fungera att bryta smärttoppen hemma och slippa sjukhuset så hade det ju varit guld (jag gör såklart ingenting som "skadar" bebisen i magen och jag är på godkända nivåer från specialistmödravården
så de har självklart koll på mig och vad jag gör, men hellre göra det hemma än på sjukhuset).
Jag kör mitt traditionella "gå-i-ide-socialt", gör bara det jag absolut måste och vill, jag tillåter mig att känna mig lite deppig och blir liite mer frånvarande än vanligt.. För att orka med när jag mår som jag gör hela tiden så behöver
jag liksom bryta ihop ibland och sen komma igen. Jag antar att jag är på steget "bryta ihop" nu och snart är det dags att "komma igen" på nytt - förhoppningsvis med ett lite bättre smärttillstånd och med ny energi för att orka
hålla humöret uppe igen.
Hoppas ni förstår läget!
❤️❤️❤️