evisvardag.se

Att ha hund är verkligen det mysigaste som finns och jag kan inte tänka mig ett liv utan hund någonsin igen. Fransk bulldog är världens absolut mysigaste ras och socialare och enklare hund finns inte att hitta. Så himla underbar på alla sätt! Han är så galet genomsnäll mot allt och alla och han anpassar sig till alla situationer oavsett vad. Han älskar att gå långpromenader och när det händer mycket om dagarna och är hur smidig som helst att ha med sig överallt, men han njuter precis lika mycket de dagarna då vi bara är inne och tar det lugnt. Han älskar barn och andra hundar och det har aldrig varit något problem med honom någonsin. Enda gången han är jobbig är när vi är hos pappa och Maria och deras lilla Nelli, haha. Han blir så glad och får sån energi när de ses så man blir alldeles slut av att titta på honom. Och Nelli som börjar bli tant tycker att han är jätterolig... i en minut, sen får Hugo gärna lugna ner sig tycker hon. Men då gör Hugo "få med Nelli på lek" till sitt mission in life och som han kämpar för att få fart på henne, haha.. 

Många säger att man blir så låst med hund men jag har inte känt det en enda gång. Visserligen har vi ganska många runt oss som kan ta honom när vi ska iväg och Hugo har inga som helst problem att vara hemma själv. De gånger vi har varit iväg lite längre och kommer hem så kommer han yrvaket och sträcker på sig när han möter oss i dörren. No hard feelings alls utan bara väldigt nyvaken. "Jaha, är ni hemma redan?" säger han trots att det kan ha gått 6 h sedan vi åkte hemifrån. Annars kan han ju följa med på det mesta så det händer typ aldrig att vi måste strunta i saker pga att vi har hund. Jag kan inte komma på en enda gång som det har hänt?!

När vi ska iväg på något så följer han oftast med ut till hallen för att se om han ska med eller inte. Ska han med så blir han jätteglad och står redo vid dörren på en halv sekund och ska han inte med så säger vi att "Hugo får stanna hemma nu" och då förstår han direkt vad som gäller. Då springer han till vardagsrummet och hoppar upp i soffan och så sitter han där på soffans armstöd (hans favoritplats) och tittar ut genom fönstret på oss när vi åker iväg. "Hejdå familjen. Jag tar hand om huset medans ni är borta så ses vi när ni kommer hem igen om ett tag!" DET är så himla sorgligt tycker jag.. Älskade lilla duktiga Hugo! 

Det känns som att många "glömmer bort" hunden som varit ens allt så fort man får barn men så är det verkligen inte i vår lilla familj. Hugo tar precis lika stor plats som tidigare och får nästan mer uppmärksamhet nu när det är ännu en liten människa som kan älska honom. Han blir fortfarande bortskämd med god helgmiddag, lördagsgottisbenet och har lika stor plats i livet som innan. 

Världens bästa kärleksspridare!