Är det inte helt sjukt att man kan få lyckorus fast jag känner att jag måendemässigt typ är så långt ner på botten man kan komma.. Men så kommer ett lyckorus liksom smygande och vips så känner jag bara ren kärlek och lycka i hela kroppen. Vi
har verkligen allt man kan tänkas behöva och vi har människor i oändlighet omkring oss som hjälper, stöttar, tänker på oss, hör av sig och finns där. Alltid, oavsett vad. Hur fint är det inte när folk i ens närhet bara sluter upp omkring en
när livet är lite tufft? Jag är ändå så otroligt lyckligt lottad. Det känns faktiskt sjukt att skriva det när jag mår som jag gör men ibland måste man ändå försöka lägga allt dåligt åt sidan och se allt det bra istället. Det hjälper en att hålla
sig över ytan tror jag (även om man ibland får anstränga sig till det yttersta för att lyckas se något positivt över huvud taget). Det gäller att passa på och njuta när lyckliga stunder infinner sig av sig själv när man mår som man gör.
Tack till alla som finns där och bryr sig. Ni är guld!!
😍😍😍