evisvardag.se

Det känns ändå fint att han för alltid kommer att finnas vid Askön. Det är exakt där jag får upp bilder på honom när jag tänker på honom - det var där han var som lyckligast. Alla promenader vi tagit runt omkring där i skogen och vid åkrarna. Han sprang alltid allt vad han hade när vi kom ut till åkern bakom huset och så avslutade han alltid varje rusch med ett lyckoskutt innan han bromsade in. Alla fotbollar han har jagat, alla äventyr han varit ute på på gården, alla pinnar (stockar) som han envisats med att dra in på tomten, all ved han burit in och flyttat runt mellan "våran" gård och svärisarnas. Vi tänker på dig ofta ska du veta lill-grisen. Tack för att du förgyllde våra liv i nästan tre år! Och tack för att du hjälpte mig att hålla mig över ytan när mitt liv var som jobbigast.