evisvardag.se

Steg 1. 

Den mer extrema smärtan smyger sig på och jag gör allt jag kan för att inte tänka på det. Jag drar på ett extra stort smile och försöker vara extra trevlig mot alla jag träffar så att ingen ska märka att jag mår sämre (igen). I övrigt lever jag på med livet som vanligt i hopp om att jag ska kunna lura smärtan.

Steg 2. 

Smärtan börjar påverka mig och jag börjar blir psykad av det.. Jag blir stressad av att sitta still och av att tänka så jag försöker göra saker för att inte behöva tänka över huvud taget i ett konstigt försök att fly ifrån smärtan mentalt. Och då drar jag det alltid alldeles för långt.. Jag blir som manisk. Istället för att försöka njuta av att jag iaf lyckas "komma ut en sväng" trots smärtan så tar jag en promenad på en mil, istället för att nöja mig med att dummsuga hemma storstädar jag varje millimeter av huset osv. Allt på samma gång och gärna lite extra av allt så att hjärnan och kroppen bara gör utan att tänka.

Steg 3

Smärtan börjar verkligen påverka mig och jag går från steg två till steg tre på noll sekunder, det finns ingen fin övergång. Det bara vänder tvärt helt utan förvarning. Jag känner att jag inte riktigt pallar att vara trevlig mot människor i min omgivning, umgås med folk eller göra något över huvud taget och jag börjar dra mig undan. Allt känns jobbigt och jag blir väldigt trött av smärtan. Jag orkar inte vara igång så jag landar oftast i soffan framför serier för att försvinna in i en annan värld och slippa tänka. Jag går i ide mentalt, slutar svara i telefonen och håller mig borta från omvärlden. Att flytta till Östhammar var det bästa som kunde hända för mitt steg 3. Jag känner inte så mycket folk här ännu och det gör att jag inte har så många att "göra besviken" när jag försvinner från planeten. Underbart. 

Steg 4

Smärtan är allt och jag blir lättretlig, stänger in mig i min bubbla och jag kan inte tänka på något annat än att klara av stunden just nu. Jag börjar oftast må illa av smärtan, får feberfrossa och jag känner mig verkligen sjuk. Som om jag har jordens influensa fast på toppen av det den vidriga smärtan som äter upp hela mig.  

Steg 5

Jag spyr av smärtan och det svartnar för ögonen för att det gör så ont. Jag önskar att jag kunde flytta till en öde ö i något varmt land för att slippa förpesta andras liv med min sjukdom och för att slippa bli påmind om all skit den orsakar. Som om endometriosen inte skulle följa med dit liksom.. Men det är ofta känslan jag får när det är som värst. Jag vill bara bort, fly ifrån verkligheten. Mest för att jag själv känner att jag blir en dålig människa och jag vill inte att folk ska se mig så, men också för att komma bort från det "vanliga" livet för en stund. Istället för att ligga nedbäddad hemma och se hur alla runt omkring åker till jobbet, tränar, kommer hem igen efter en arbetsdag och har tvåhundra projekt och lever sina liv så vill jag bara ligga på en strand och titta runt omkring mig och se hur alla gör samma sak som mig - ingenting. Man blir så mycket mer påmind om att jag är sjuk hemma än vad man blir på andra sidan jorden långt bort ifrån vardagen. Så steg fem; ligga och spy i badrummet och drömma sig bort till en vit strand så långt bort från verkligheten man kan komma.

Steg 6 

Den värsta smärttoppen är över och smärtan börjar planas ut. Jag blir ganska likgiltig efter ett skov. Jag kan knappt vara glad för att det är över för den här gången. Jag är så galet trött och jag vet att det kan komma tillbaka igen när som helst så det är knappt någon idé att fira. Jag blir oftast lite smått deppig efter ett skov också, fuck allt typ. 

Japp. Där har ni the story of my endolife. Vilken dröm va? Hade inte mitt liv varit helt perfekt i övrigt vet jag inte hur jag skulle ha pallat med den här vidriga sjukdomen. 

Här på bloggen kan jag tillfälligt låtsats att jag är svinstabil och mår toppen fast jag egentligen är någonstans mellan steg 2 och steg 3 och geggar runt. Jag och Lily har iaf varit och storhandlat och sen tog vi med oss Hugo på en prommis till apoteket för att hämta ut min "nya" medicin. Skönt att komma ut lite och få frisk luft även om det var svinkallt. Snart kommer älsklingen hem och vi längtar efter honom alla tre. Det ryktades om pizza till middag...