evisvardag.se

Idag har jag kört halvdag på kontoret och halva dagen vid ett av husen för att måla, städa ur och greja. Det ska fotas i slutet på veckan inför försäljning och det är en del sista fix som måste göras innan det. 

Jag är egentligen en alldeles för rastlös människa för att sitta på ett kontor hela dagarna så det är perfekt att jag kan komma ut lite och jobba med annat också emellanåt. Perfekt kombo. 

Bästisen är alltid med såklart <3

Ikväll efter middagen så blev det pyssel, cykling, utehäng, lite handling för mig och Belle och så åt vi kvällsfikat ute innan det var dags att gå in och sova. 

Dessa två små favoritmänniskor. 

Fasiken så underbara ni är <3 

Efter att ha sagt godnatt till barnen så blev det några timmars jobb och en promenad hem från jobbet för att tömma huvudet på allt som inte behöver vara där. 

Nu ska jag försöka sova. De senaste nätterna har det hostats så mycket och sömnen har varit kaos men inatt hoppas jag på bättre sömn. Sjukt vilket segt virus jag åkte på? Detta är tredje veckan som jag har huvudvärk, bihåleinflammation, snorjärs, ont i halsen och hosta men jag känner mig ändå förhållandevis opåverkad av det. Jag vet inte om det är för att jag ägnat hela mitt liv åt att stänga av både kroppsligt mående och känslor för att överleva och skydda mig från allt som är/varit för jobbigt men jag har helt klart svårt för att slå på humanity switchen från maskinmode ibland (ni som sett Vampire Diaries när den serien gick för sisådär hundra år sedan vet vad jag snackar om). Ibland är det smidigt såklart att alltid kunna stänga av och köra på no matter what (oftast är jag inte ens medveten om att jag stängt av utan det bara händer) men ibland känns det näästan lite narcissistiskt/psykopatiskt på något sätt. Frågan är ju bara, hur slår man på efter såå många år..? 

Hoppas att ni haft en fin tisdag (med den största måndagskänslan på länge). Kram