Enhörningsrum!
Balansen mellan att "försöka vila upp sig" eller "göra undan så mycket som möjligt som man ligger efter med" när barnen är borta är alltid svår. Min sämsta sida när jag är inne i ett smärtskov är också till viss del min bästa sida - jag
har svårt för att ta det lugnt. Kroppen behöver helt klart vila mer än vad den får men jag blir väldigt lätt rastlös och har svårt för att vila, ligga i sängen dagtid, titta på tv på dagarna, sova på dagen, vara stilla. Jag
blir lite mer manisk, måste göra allt när jag mår dåligt och kan inte vara stilla en sekund pga smärtan.
Samma sekund som Lily och Belle lämnade uppfarten i fredags så dyngade jag ner mig medicinmässigt för att slippa åka in, tog en 9 km promenad för att få ur mig all frustration som alltid samlas inom mig när smärtan maler sönder mig och
äter upp mig på samma gång och sen när jag kom hem så la vi oss i soffan och skulle kolla på en film… som varade i 10 min.
Efter lite övertalning så fick jag med mig Johan på att göra en ommöblering på övervåningen. Våra klädställningar i garderoben höll på rasa ihop, Belles säng behövde förlängas men det fick inte plats i deras rum som de hade för det rummet är
alldeles för litet - och så har Lily önskat sig två saker när hon fyller år: ett enhörningsrum och smink. Och ni vet det där dåliga samvetet som man får som förälder av ingen anledning alls, hela tiden. Den känner jag ganska ofta fast av anledningen
att jag inte mår bra - och självklart påverkar det Lily och Belle hur gärna man än vill att det inte ska göra det.. Hela deras liv har jag varit (mer eller mindre) sjuk, de har varit med om ett års cancer med allt vad det innebär,
våran senaste resa till LA som skulle ge oss lite tid tillsammans för att ladda batterierna blev ännu en sjukresa där jag var i min egna överlevnads-bubbla, jag har mått piss i 2,5 månad av hjärnhinneinflammationen (?) och varit så långt
ifrån mig man kan komma den senaste tiden och nu senast - våran mysiga helg i Stockholm blev inte av som planerat.
Jag kämpar mig blodig för att vara den mamman jag vill vara men det har varit en omöjlighet så länge jag kan minnas… Vissa saker kan man helt enkelt inte påverka hur gärna man än skulle vilja och hur hårt man än kämpar. MEN vissa saker kan man påverka
och om Lily vill ha ett enhörningsrum när hon fyller 5 år så ska hon självklart få ett enhörningsrum när hon fyller 5 år. Så det var bara att börja jobba!
Men så ringde my sis igår em och sa att Lily hade fått feber så Lily och Belle kom hem igår kväll istället för idag. Stackars lillhjärtat <3 Vi hann precis få det viktigaste på plats innan de kom hem igår kväll.
Det blev en makeover av det vi redan hade för att hinna in till Uppsala och shoppa fanns inte med i tidsplaneringen men de blev så glada både Lily och Belle när de fick se sitt nya rum och de har hängt i sitt rum läänge idag.
Lyckliga barn - lyckliga föräldrar.
Vi tittade på en film igår kväll innan det var dags för tjejerna att bädda ner sig i sitt nya rum (Lily somnade dock redan i soffan, ett tydligt tecken på att hon inte är pigg för det händer aldrig annars).
Idag har vi haft en riktig mysdag. Vi har tittat på film, myst runt, fixat och donat med vardagsgrejer som tvätt och sånt, ritat, storkok av köttfärssås och spagetti (min all-time-high-favoritmat), gjort ingefärashots, jag och Belle
har varit till affären en sväng, vi har haft biomys.. Vi har med andra ord gjort ännu en (för mig måendemässigt) hemsk dag till ännu en supermysig dag tillsammans.
Tack finaste sis, Mattis, Mami, smålänningar och stockholmare för att våra tjejer fick hänga med er på mysigaste helgen trots att inte vi kunde följa med. Jag är så tacksam för att våra barn (och vi) har så många omtänksamma och kärleksfulla människor omkring oss. Familj är allt!
Önskar er alla en fin start på veckan imorgon. Kram