Rough_life
Time flies! Det är redan torsdag och snart är ännu en jobbvecka avklarad. Jag har haft en ganska tuff vecka. Jag har somnat extremt tidigt om kvällarna för att jag varit fullkomligt slutkörd av all pain pain pain (i tisdags däckade jag redan
när vi kom hem från jobb och förskola vid kl 16.30), jag har in mind varit på väg in till akuten flera gånger för att jag haft så vansinnigt ont i magen (endometriosen ofc) men i sista sekunden så slog jag på en ny växel av
kamp och vips så orkade jag lite till… och lite till… och lite till.
Idag har jag haft en eftermiddag på Akademiskas onkologen med läkarbesök och behandling. De har fortfarande inte fått svar på operationen så jag borde få det på nästa veckas läkarbesök. Men de förutsätter nästan att allt är borta vilket
känns otroligt skönt att höra även om vi såklart inte vet något säkert förrän svaren kommit. Men jag firar hellre en gång för mychet än en gång för lite.
Just nu är dock endometriosen och smärtan ett betydligt större problem än cancern. Cancer är en dödlig sjukdom, absolut. Men jag skulle säga att endometriosen är minst lika dödande fast på ett annat sätt. Smärta kan suga livet ur vem som helst.
Det är nog trots allt inte så konstigt att man är helt slut när man har två sjukdomar som försöker suga livet ur en, samtidigt.
Fake it til you make it
Jag har aldrig varit en fotbollsmänniska. Jag har bollsinne som en åsna så spela fotboll själv är bara att glömma och jag har aldrig gillat att titta på fotboll heller för jag tycke är att det händer för lite. Jag gillar ju (att titta på) hockey,
där händer det ju något hela tiden och det är mycket mer fart.
MEN kvällens match har jag faktiskt suttit bänkad. Superspännande ju!! Vi får se hur den slutar. Vi håller tummarna på en svensk vinst.
Kram på er.