Bad days!
Min senaste vecka har varit tuff. Riktigt tuff. Jag har haft så vansinnigt ont av endometriosen sedan i onsdags och det var längesedan smärtan var så ihållande och brutal. Jag blir så himla besviken när lyckan ständigt tas ifrån en och jag börjar bli
lite trött av allt kämpande. Smärtan äter upp mig snabbare när måendet redan är lite skört och det är det just nu. Jag blir på något sätt lite extra sorgsen och besviken av att tvingas sitta i badkaret pga smärtan en fredagskväll
medans family är på besök eller tvingas ta så mycket mediciner för att över huvud taget klara av att vara uppe när man helst bara vill må bra och carpe diem.
Jag fick en allergisk reaktion av antibiotikan i fredags så hela jag har varit prickig korv och uppsvälld hela helgen och det har blivit lite extra sjukhusbesök. Nu börjar det äntligen lugna sig. Thank god för kortisontabletter och mediciner. Jag
är svälld som en val men det har det varit värt.
Det är alltid jobbigt att säga hejdå när man skiljs ifrån Joppla. Fina fina människa <3 Åh vad jag önskar att vi inte hade ett helt Atlant-hav emellan oss. Jag saknar dig redan och hoppas verkligen att vi ses snart igen. Tack för att du är du!
Och kriget… Jag har inga ord. Det gör så ont i hjärtat när man tänker på alla familjer som skiljs åt, alla barn på flykt, alla som tvingas lämna sina hem, världens ondska.
Det är inget happy place här idag men så får det väl vara ibland. Hoppas att allt är bra med er! Kram från mig
