Lörday
Vilken mysig lördag det blev. Vi hade tänkt ge oss ut på en husbilstur över helgen men det blev lite för mycket jobb så vi hann inte. Därför blev det en hel obokad helg hemma istället och det var så skönt och välbehövligt. Både jag och Johan är ganska
trötta efter cancer-maratonet som vi nyss har sprungit (och till viss del fortfarande springer). Man inser inte det när man är i det men när man börjar komma ut på andra sidan så inser man att det har varit ett ganska tufft halvår. Eller
egentligen så har det ju varit ganska tuffa år med mycket sjukhus; operationer och sjukhusinläggningar, ett extremt antal sjukhusbesök, mycket dåligt mående för mig i kombination med företag, småbarnsår och mycket annat. Det är klart
att det tär på oss alla. Men det finns ingenting jag är mer tacksam över än att vi alla mår (förhållandevis) bra trots allt, att vi fortfarande har varandra allihopa, att jag och Johan fortfarande är kära, lyckliga och starka tillsammans.
Det är allt.
Våran lördagsmorgon började med att det stod ett paket från hm vid tjejernas lekstuga där de får sin post och den innehöll några nya somriga plagg inför sommarlovet. Det är lite svårt att hålla sig tillbaka och låta tjejerna klä sig själva för man vill
ju gärna vara med och tycka till lite. Om det är något särskilt vi ska iväg på så bestämmer jag oftast kläder och det köper dom, men i övrigt så är jag helt ok med att de får bestämma outfits själva ibland. Jag tycker att det är roligt att de tycker
att det är kul.
Såhär kan en egenkomponerad outfit se ut när Belle bestämmer själv haha <3
Lilys första 100-bitars pussel. Hon ser ganska bestämd ut på bilden men hon var väldigt fokuserad medans hon byggde haha. Åh älskling <3
Alla lite tjockare vårskor och alla för små skor är nu bortrensade och detta är vad som blev kvar.
Vi fortsätter att äta alla måltider utomhus eller i uterummet. Jag kommer knappt ihåg sist vi åt lunch eller middag inomhus. Så mysigt med sommar!!
Vi tog på tjejerna pyjamasar och sen drog vi ut på en kvällspromenad. Tanken var att de skulle somna i vagnen men de hade waaay to much energi kvar så det blev en tå timmars äventyrspromenad istället.
Tanken på den cancersjuka Ebba gör att jag är bortom ord tacksam över att titta på denna bild och veta att Lily och Belle är friska, mår bra och har varandra <3 men det har även smugit sig in en rädsla över att man aldrig vet något om morgondagen. Man vet aldrig hur länge man får ha någon omkring sig.
LYCKA är att ha en egen familj och att älska dom så att man spricker <3
Visa mig något vackrare, I’ll wait…
