Too late for an opinion

Imorse när jag skulle gosa ner mig bredvid tjejerna, efter att ha varit uppe för att ta min morgonmedicin, så fick jag nästan en chock. Vilka är ens dessa stora tjejer som tar upp halva sängen?!! Tänk att vårt yngsta barn fyller tre år till helgen. Ena halvan av mig känner att jag inte riktigt vet vart tiden tar vägen medans den andra halvan av mig känner att jag varit förälder i hela mitt liv och att jag knappt kommer ihåg ett liv utan dom…?

Tjejerna verkar bli långa precis som sin mor. 
Det blir inget "krypa upp i knät på boyfriend (eller girlfriend för den delen) och känna sig liten och mys-kvinnlig" för dom heller verkar det som ahaha. Jag har kört lite mer av storleksdilemmat "hej här kommer giraffen och försöker få plats i babyplaskpoolen.. Är jag för stor?!?!! Va? Jag vet inte vad du pratar om!"  under hela mitt liv. Jag är ju inte ens extremlång men jag har många gånger känt mig som det. 

(null)

Älskade älskade ungar <3

(null)

Aldrig hade jag väl kunnat ana att jag skulle bli en sån där "jag lever för mina barn"-kind of mamma som jag nästan stört  mig lite på innan jag själv fick barn. Ni vet dom där som kallar sig själv för mamma i alla lägen och glömmer bort att man fortfarande är en egen individ … "Nu ska morsorna ut och slå klackarna i taket" "Mammis och pappis är ute på datenight" "Mamman förtjänar att unnar sig" Bla bla bla. 
Men just nu känner jag faktiskt lite spontant att "Evis.. vem är hon? Det låter bekant men jag kan inte riktigt koppla ihop det… Vänta bara så ska mamman gå och fråga pappan om han vet!"  

… God natt allesammans! Kram kram