Jobb, åka-vila och slö-prompa!

Jag orkade bara jobba halvdag idag. Smärtan är inte nådig och jag kan seriöst knappt koncentrera mig när jag mår så här. Smärtan dödar varenda hjärncell jag har och tillslut sitter jag bara och stirrar ut i luften och vet knappt vad jag håller på med. 

Jag och Hugo åkte hem och la oss i uterummet och lyssnade på åska och soöregn som smattrade på taket. Så himla mysigt! 

(null)

Sen blev det långprompa. Jisses vilken skillnad det är på min kondis/energinivå nu vs innan cancern. Jag har alltid hållit ett promenadtempo på mellan 8-10 min/km (beroende på smärtnivån) och jag har ju alltid kunnat promenera huur långt som helst. Men nu mina damer och herrar; hur mycket jag än kämpar så kryper jag mig fram på 11-12 min/km. Mjölksyran kickar in, benen blir som stubbar och jag orkar inte gå längre än max en timme. Idag blev det 6 km men det var mest en kamp faktiskt. Inte alls sådär njutit som det brukar vara.. Men det kommer väl tillbaka! Det viktiga är väl att ta sig ut över huvud taget oavsett längd och tempo. 

(null)

Jag blev omkörd efter halva promenaden… 

(null)

(null)

Det är ju allt bra lyxigt när man kan plocka med sig buketter till hemmet på promenaden. Älskar vår och sommar så mycket! 

(null)

Bullmamman.se

Hahah dog åt snigeln 🙈😅😂