Välkommen tillbaka!
Välkommen tillbaka blågen. Min bloggportal har tydligen blivit uppköpt och det ledde till att bloggkopplingen försvann i en vecka men nu verkar allt vara under kontroll och vi är på banan igen.
Jag önskar att jag kunde säga att även jag är tillbaka men tyvärr är läget ganska detsamma som sist. Ni har med andra ord inte missat särskilt mycket.
Sjukan väntar igen imorgon för fortsatt utredning om vad som är fel med mig. Röntgensvaret har iaf kommit och det är åtminstone ingen förändring i skelettet i nacken så det är ju positivt.
Jag är faktiskt inte det minsta orolig över att cancern skulle vara tillbaka. Min egna teori är att min kropp är "utbränd" (och kanske till viss del även psyket) efter
några alldeles för tuffa år i bagaget och detta är kroppens sätt att säga att det räcker nu, att den inte pallar mer. Jag har kört ner huvudet i sanden och varken känt eller tänkt särskilt mycket det senaste året/åren, bara plöjt mig igenom allt.
Vi har levt på som vanligt, jobbat på som vanligt, levt småbarnsliv som vanligt - men utöver det så har jag spenderat vansinnigt mycket tid på sjukhuset, mängder och åter mängder med mediciner, strålning, cellgifter, op.. Kroppen har brutits
ner till sitt yttersta och jag tror att det är det som kommer ikapp lite nu. Och så endometriossmärtan som fortsätter att äta upp hela mig. Men oavsett är det väl bra att de tar mitt mående på allvar och kollar upp mig noga. Men är det såhär
det ska vara nu? Minsta lilla symptom på någonting och canceråterfall är det som är första grejen man behöver utesluta.
MEN. Någonting har hänt sedan sist. Och det är att jag tröttnat på att vara på botten så klättrandet upp mot lite kämparglöd, positivitet och livsglädje har börjat igen.
Det är inte hur man har det utan hur man tar det.
Såå irriterande men så sant.
Hoppas att allt är bra med er. Kram
