Förskolestart, trötthet och en fin prompa!

Jag som tänkte att jag har massa tid till att blogga nu när vardagen drar igång… jag måste helt ha glömt bort att jag har tre veckors jobb att "ta ikapp", att jag är så bäng av min nya medicinering (den nya medicinen är under "inskolning" och då är man alltid lite extra påverkad innan man landat i rätt dosering osv.) så jag somnar mitt i allt från ingenstans och koncentrationsnivån är katastrofalt låg. Jag kan liksom tänka i ett eller möjligtvis två steg men sen tappar jag det. Då är det extra smidigt att hålla på med bokföring… 
Men saker och ting får ta sin tid. Jag är inte det minsta stressad över det utan allt brukar lösa sig tillslut. Jag försöker vila när det behövs, min supergrymma chef var iväg och köpte en resesäng att ha i ett av kontoren så att jag kan vila på jobbet om det skulle behövas. Det blir ju lite smidigare än att behöva åka hem varenda gång som tröttheten kickar in. Det händer typ bara när jag sitter stilla för länge - BAAM - och jag är gone baby gone. 

Men oj vilken bra första förskolestarts-dag tjejerna haft. Dom var väldigt trötta men det får man väl vara när man är van att sova till kl 8-9 och nu tvingas gå upp redan kl 6.30. 

ÄLSKLINGAR!! <3 

(null)

"Har det gått bra på förskolan idag?" frågade jag Lily när vi kommit hem. 
"Ja… fast det var inte så många kompisar där, alltså jag menar mina vanliga kompisar, det fanns ju massa andra kompisar men dom var jag lite blyg för hela dagen. Men det kanske har försvunnit tills imorgon till exempel. Jag hoppas det jättemycket." svarade Lily. Älskade barn! Det finns inget bättre än att sitta och prata med våra små prinsessor och höra på deras tankar och funderingar. 
Bästa bästa bästa! <3 

Första dagen tillbaka på förskolan firade vi med poolparty. 

(null)

Och självklart åt vi middagen ute som vanligt.
"Mamma, är det ok om jag och Belle tar ut en filt och äter middagen där på gräsmattan som picknick istället!?" frågade Lily med sin mest bedjande röst. Och självklart fick dom det! 

(null)

Efter en cykeltur hela lilla familjen så tog jag en promenad medans Johan la barnen. Det blev hela 8km prompa, det är det längsta på väldigt länge. Alllt känns fortfarande lika klent och  "dåligt" i min kropp efter cancer/cellgifter/strålning osv. och det blir liksom aaaldrig bättre men det är väl bara att fortsätta promenera och försöka komma tillbaka till min kropp som den var förut (men självklart också försöka lyssna in och vila när det behövs). 

(null)

Fina Östhammar 

(null)

(null)

(null)

(null)