De första dagarna i LA
Vi har haft så mysiga dagar här hittills. Jag har tyvärr fortsatt väldigt ont och utöver det så har jag åkt på dunderfeber, ont i halsen, tappat rösten, bihåleinflammation och huvudvärkens huvudvärk… men ingen trodde väl något annat liksom. Alltid är
det något. Jag försöker att inte tänka på det för jag blir bara bitter av det men jag har aldrig någonsin tidigare varit mer less på att alltid må dåligt och alltid vara den som mår dåligt. Hur är det möjligt att under de första två
hel-lediga veckorna från onkologen sedan cancerns upptäckt få den värsta mansförkylningen jag haft på många år - när allt jag ville var att få komma hemifrån, tänka så lite som möjligt på cancer och endometrios, bara leva life
och må bra.
Det är tur att vi är vid ett minst sagt fantastiskt hus så att vi trots mitt otroligt dåliga mående ändå njuter till max av allting; Josefin och Dans hus, varandras sällskap, värmen och lyckliga barn.
