The true meaning of everything is bullshit today

Jag vill tro att alla möten med människor har någon slags betydelse och jag vill också tro att allt som händer har en mening. Vissa människor kommer in i våra liv för att testa oss, andra för att använda sig av oss på något sätt, det finns också de som får dig att utvecklas, som får dig att tänka i nya banor och som lär oss något om andra eller om oss själva. Jag vill tro att meningen med alla möten med människor i slutändan är att du eller de som du möter ska växa som människa. 

Och sen vill jag tro att det finns händelser som sker för att man ska lära sig något utav det, att allt hela tiden händer för att ge oss perspektiv på saker, för att mjuka upp oss eller härda oss. Jag vill tro att vissa saker helt enkelt sker för att "bara" få oss att le och må bra medans andra saker händer för att lära oss att uppskatta livet mer, att vara mer tacksam för här och nu och inte ta något för givet. 

Men så kommer man till en punkt när man inte vill tro på sitt egna uppbyggda tankesätt längre för att man inte orkar eller ens vill vara sådär "duktig" och positiv längre. Jag vill vara besviken, jag vill vara lite sorgsen och jag vill vara riktigt jäkla förbannad och arg. 

Vi hade mysigaste planerna ikväll och ett dygn framåt med Musch och Mattis för att fira Johans födelsedag och fira mitt positiva cancerbesked. M&M hade planerat allt med hotell, brunch i Steninge slott och ett överrasknings-uppdrag. Vi var så taggade på vuxenmyshäng bara vi. Vi ses ju alltid tillsammans med barnen och då med största möjliga fokus på barnen i alla lägen men inte denna gång var tanken. 

… Men så skulle jag röntgas i morse inför strålningen och efter det så tyckte min smärtläkare att jag skulle gå till Endometrioscentrum och läggas in för smärtlindringshjälp eftersom smärtan har varit så outhärdlig på slutet. I vilket annat läge som helst så hade det känts som det bästa alternativet och jag hade varit så tacksam för att det äntligen var någon som faktiskt insåg att det är det enda alternativet efter över en månads ständiga kamp mot den fruktansvärt skyhöga smärtnivån (med massor av egna mediciner hemma)… men just nu i detta läge så fuckar det upp exakt allt. 
Trots det så gick jag dit ändå och resultatet av den inledande undersökningen visade att jag hade massa fri vätska i buken, dvs. blod. Läkarna misstänkte och tyckte att det såg ut som att det 1. hade blivit cystor av endometriosen på äggstockarna som hade spruckit och blött massa och som i sin tur triggat ev. endometrioshärdar i resten av buken och dragit igång hela orkestern, eller 2. så misstänkte de inflammerade äggstockar som börjat blöda och som sen inte slutat blöda. Eller helt enkelt en kombination av dom båda. Det såg dessutom ut som att äggstockarna hade virats ihop på något sätt och även det kunde tydligen göra väldigt ont. 
Så de ville i det här läget först och främst lägga in mig för observation. Om det skulle bli värre så skulle det isf behövas göras en akutoperation. 
Samtidigt så kunde man ju passa på att dundra på med smärtlindring för att lugna mitt hemska smärtskov och förhoppningsvis nollaställa kroppens smärtnivå som de gjort så många gånger förut här på sjukhuset. 

Så här är jag nu. Inlagd och återigen bortplockad ifrån verkligheten för att pausa allt och bli neddrogad för att ens klara av dagen. Och jag absolut hatar exakt allt med det. Jag längtar tills den dagen då det i framtiden blir möjligt att byta ut sin kropp mot en annan. Jag kommer stå först i kön för att byta och jag kommer pissa på min egna kropp när jag väl har lämnat den. Min kropp har givit oss två perfekta barn men det är också det enda bra som den har bidragit med någonsin. 

(null)

(null)



Hanna

Lider så fruktansvärt med dig! Jag hoppas att du får all hjälp du behöver och att ni får komma iväg på er lilla resa snart nog! 💐