Bortskämd!
Första natten här på avdelningen innehöll endast 1,5 h sömn. Jag har fått mängder med medicin men smärtan är ännu inte under kontroll. Jag delar rum med tre andra så jag har promenerat en hel del i korridorerna under natten för att inte störa
de andra med mitt icke-sovande. Jag har ju så himla svårt för att vara stilla och komma till ro när smärtan är så hög och jag vill gärna att det ska hända något hela tiden för att inte behöva vara närvarande och tänka en massa. Detta är
det värsta med att dela rum; att inte kunna styra sin egna tid och dygnsrytm som man vill. Sen hjälper det väl kanske inte att det inte ens finns en tv att ha på i bakgrunden osv. Tristessen blir ju lätt total. Och särskilt om man inte
packat med sig någonting över huvud taget…
Jag åkte ju in utan någon packning alls igår eftersom jag bara skulle till röntgen och sen göra undersökning på Endometrioscentrum och sen hem igen. Men direkt när jag blev inlagd så började bök-känslan infinna sig. Varför tog jag inte
bara med mig packning utifall liksom?! Så sjukt olikt mig!
Johan sa såklart direkt att han kunde komma in med grejer efter jobbet men det kändes så dumt att ge sig ut i snöovädret med sommardäck. Kort efter att jag pratat med Johan så ringde dock musch och sa att hon och mamma skulle komma
in med grejer och att de ville ha en packningslista skickad. Jag tackade såklart nej till dom också men de var liite envisare. En bok var det enda jag kom på att jag ville ha men när de kom till avdelningen 1,5 timme senare så hade
de med sig halva Coop haha. Så himla mycket gott! <3
Dessutom hade musch packat med sig mjukisar, necessär, iPad, laddare, vattenflaska (min viktigaste grej som jag inte kan leva utan - musch känner väl sin sis), tandborste och massa nödvändigheter. Tack bästa ni! <3 Tack tack tack!
