Utbränd. Fullständigt utbränd.

Life just nu innebär att jobba några timmar om dagen, sova resten av dagen, sova hela natten, sova lite till, jobba några timmar igen, tacka ja till barnvakt igår för att kunna sova ännu mer. Och sen sova. 

Om smärt-utbränd hade ett ansikte så skulle jag kunna vara ansiktet utåt under hela den kampanjen. Möjligtvis inte när man ser bilden nedanför dock för idag har jag dragit på mig smink i ett tappert försök att se lite mer levande ut än vad jag känner mig, men resten av tiden..

Har allt sprungit ikapp mig? Är det nu jag tar slut helt? Efter 15 års ständig kamp mot smärtan, mot sjukvården, mot samhället, mot kraschade drömmar, mot verkligheten, mot livet självt och med en hästmängd med mediciner senare, dygn och åter dygn på sjukhuset, 8 operationer senare och en ärrad insida (i dubbel bemärkelse) som inte någon borde behöva gå och bära på - så kanske det inte är så konstigt. 
Det kanske är dags nu. 

(null)