Den halvdöde men ändå levande sömngångaren!
Vilken dag.. Tanken var att jag skulle lämna barnen igår morse men smärtorna blev värre än på länge och jag blev fast på toagolvet hängandes över toalettstolen…
Två timmar senare var jag iaf äntligen redo att åka till jobbet som en ny människa
(åtminstone i jämförelse med 2 h innan)
Jag och Hugo hittade en liten kompis på lunchpromenaden
Vid kl 14 åkte jag hem för att vila (huvudet fungerar inte när smärtorna är spårade så det är så himla svårt att få något vettigt gjort)
Det blev dock inte så mycket till vila.. Jag körde tvättrace, diskmaskin, plock och fix. Sen blev det dags att hämta barnen och jag tog en promenad för att hämta dom. Jag behövde rensa hjärnan på väldigt dålig energi.
Det var lycka att se barnen springandes emot mig när jag kom för att hämta dom. Smärtsamma dagar är jag på något sätt ännu mer tacksam för allt jag faktiskt har.
Min lilla familj är verkligen mitt allt!
Sen blev det en sån där konstig eftermiddag och kväll… Jag däckade i soffan 17.30 och sov förbi barnens lek, middag, barnens bad och Bolibompa. Johan lyckades tillslut få liv i mig för att åtminstone säga god natt till barnen.
Jag tog en dusch, vi tittade på ett avsnitt Idol och sen gick jag upp i sängen för att somna om igen klockan 21.
Tack och lov mår jag lite bättre idag igen. Nu är det tillbaka till en "vanlig-smärtnivå-dag". I jämförelse med gårdagen så är det en dans på rosor. Njut Evis, NJUT!!!
❤️❤️❤️