Vila i frid bästa Per!
Ännu några dagar har passerat. Dessa dagar har spenderats i Stockholm för att gå på världens bästa Pers begravning. Vi har haft en superfin helg trots att orsaken till att vi var i Stockholm var beyond tragisk och orättvis.
Jag, musch och Mami åkte mot Stockholm efter lunch i torsdags och vi kom fram till Stockholm runt 15-tiden. Vi checkade in på hotell Amiranten och mötte där upp min finaste bonusfamilj som åkt upp från Småland. I vanliga fall träffas vi var och varannan
månad men nu under coronatider så har vi inte setts på över ett år (så lång tid har vi aldrig varit ifrån varandra tidigare) så det var otroligt härligt att få krama om världens bästa smålänningar igen. Hela helgen kantades dock av att någon
ständigt saknades.. Man nästan väntade på att Per skulle hoppa fram och ropa att allt bara var ett dåligt skämt, men det hände aldrig. Det känns fortfarande overkligt att han inte finns längre men på något sätt blev allt lite verkligare under begravningen.
Men att få se Ingemar begrava sin son, att få se Lisa säga hejdå till sin bror och sitt enda syskon, att Ulrika förlorat sin man som hon delat hela sitt liv med i alla dessa år och att Louise och Nicolina aldrig ska få träffa sin
pappa igen. Jag finner inte ens ord. Livet är så orättvist.
Vi har trots allt försökt att göra det bästa av den här helgen och den har varit fylld av så mycket kärlek och glädje också även om sorgen ständigt varit närvarande. Här kommer en liten mix av bilder ifrån de senaste dagarna.
Jag och Mami nyss incheckade i torsdags
Denna härliga trio hann ta en liten promenad längs vattnet och en kort runda på stan innan smålänningarna också var på plats
Här är nästan alla på plats för middag i torsdags kväll.
Smålänningarna kom i tre olika bilar (det blir så när man är en stor familj) så alla droppade in på lite olika tider.
Fredag och dags för begravning
Klädseln var fri men jag kände ändå för att vara svartklädd.
Här har vi några av family utanför kyrkan. Jag är helt övertygad om att kyrkan hade varit överfull av människor om inte corona-restriktionerna hade begränsats till endast 50 personer. Det blev en väldigt fin begravning och jag är tacksam för att vi fick vara med och säga ett sista hejdå.
Vila i frid älskade Per <3
Efter begravningen och minnesstunden så åkte vi tillbaka till hotellet igen och vilade ett tag innan vi gick till en park och satte oss i solen och beställde dit mat. Vi åt middagen där allihopa och satt där och pratade i flera timmar innan det
var dags att gå tillbaka till våra rum för att gå och sova.
Det blev en mysig nattpromenad för några av oss innan det var dags för sängen.
Igår var vi och smålänningarna hos Ulrika, Louise och Nicolina hela dagen och bara hängde och umgicks. Det är så ovant att inte säga Per och Ulrika. Det blev iaf en fin dag som fokuserade på glädje och det blev ett fint
avslut på vår weekend.
Jag och Mami på väg upp till rummet efter frukosten igår morse
Det var så konstigt att vara i huset när inte Per var hemma men vi hade supermysigt allihopa ändå.
Tänk att alla dessa människor bara är tre familjer samlade. Våra familjer växer ständigt men det här är första gången som den faktiskt krymper.
Jag och favoritkillarna <3
Per💙💙💙💙💙