Mors dag!
I söndags hade vi en underbar sommardag i stugan innan vi åkte till Mami för att fira henne på mors dag.
Vi tog en promenad till campingen för en liten glass-stund!
Älskade ungar.
Jag är så tacksam över att få vara er mamma och jag är minst lika tacksam att jag lyckades hitta världens bästa pappa till er <3
Våran mysiga altan i stugan.
Vi har pratat om att göra rent taket på altanen i flera år men vi struntar i det i år också. Man hinner inte med allt helt enkelt.
Denna view är värd att spamma.
Klockan två var vi bjudna till bästa Mami på tidig lunch/sen middag. Vädret var ju fantastiskt så vi satt ute på altanen och njöt ända tills klockan var närmare 20 och det var dags att åka hem.
Finaste, bästa, gosigaste, underbaraste och den mest charmiga lilla dunderklump som man kan hitta <3 Att få vara er moster är livet och jag älskar er som om ni vore mina egna.
MAMI <3
Vad vore livet utan dig? Jag är så tacksam över att få ha dig i mitt liv men jag är ännu mer tacksam över att våra barn får ha dig som mormor. Du förtjänar så mycket mer kärlek än vad livet har givit dig men du ska veta att vi är fyra barn (nästan fem) och fyra barnbarn som älskar dig mer än allt. Tack för allt du gör för oss och tack för att du är du.
Grattis på mors dag <3
Tjejerna var lite extra kalas-fina i klänningar som jag och Josefin hade på oss när vi var små dagen till ära.
Så himla god mat!
Finaste mormor och morfar kom också förbi en sväng. Äntligen fick barnen hålla "gammo" i handen igen och kramas med dem efter ett års annorlunda liv.
<3
Barnen gick loss i lekstugan, i sandlådan, på studsmattan, i plaskpoolen och hade drömmigaste eftermiddagen.
Vi hade en liten tjej som absolut inte ville åka hem när det var dags för det. "Stanna! Stanna! Stanna!" förklarade hon lite lugnt först men det slutade med att hon skrek det och vi fick dra en skrikande och gråtande Belle loss ifrån hennes mormors famn, trycka ner henne i bilstolen och lyssna på hysteriskt "Stanna!!!"-skrik halva vägen hem. Hon ville stanna sååå gärna.
Jag önskar verkligen att vi bodde lite närmre min familj också. Det hade varit så mysigt att kunna ses spontant lite nu och då istället för att alltid behöva planera när vi ska ses. Dessutom är det ju svårt i veckorna att ses då klockan hinner bli så mycket eftersom det är så långt att åka. Att bara gå över på glass en sommarkväll eller äta middag tillsammans en helt vanlig tisdag hade varit såå mysigt. Drömmen hade ju varit att bo i samma område så att barnen kunde springa över till varandra och leka lite när som helst. Men man kan inte få allt här i världen och jag är så otroligt tacksam över att vi iaf kan ha det så med svärisarna.
Tack familjen för världens mysigaste mors dag!