Massutvandring i East!

Jag och tjejerna drog ut på en tvåtimmarsprommis idag medans Johan hade möte. Det var så himla fint ute och till och med jag som är ljuskänsligast på den här planeten och alltid har solbrillor på mig vid minsta lilla ljus hoppade över dem idag bara för att få suga i mig så mycket sol det bara var möjligt. Men jisses vad folk det var ute idag. Det kändes som att vi mötte hela Östhammar på vår promenad. Jag är ju ute och går promenader oavsett väder året om och då blir det extra tydligt hur väderstyrda många är. Vissa dagar möter jag inte en kotte men idag var det raka motsatsen. Härligt att se att folk åtminstone tar sig ut när solen skiner haha! 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Igår kväll eskalerade smärtan igen som har hållit sig i schack i ett par veckor nu och det slutade med panik-gång a la mani i hemmet, ett hett bad och en halv natt framför tvn i soffan eftersom sova är en omöjlighet. Jag hoppades att det var en "engångsgrej" eftersom det kändes lite bättre imorse men i eftermiddag var jag återigen så tydligt tillbaka i gamla mönster och paniken slår till direkt. Febern kom som ett brev på posten, magen svällde upp som om jag var i 5:e månaden, smärtan eskalerade och jag vill knappt stå upp för att UVI-känslan och kramperna då stegras. Och trots att jag försöker att inte tänka och analysera för mycket så hamnar man ju liksom i tankedilemmat; Funkar inte den nya medicinen ändå? Väntar ett långt smärtskov eller bara några dagar, vad ska jag ställa in mig på? Vad är det som triggat igång smärtan denna gång? Hade jag kunnat påverka det? Borde jag smacka på med mediciner och kanske få stopp på det eller ev. vänta ut det men då riskera att det istället eskalerar? Känslan att det faktiskt har känts lite bättre sedan hysterektomin, har det varit bara envist hopp och intalande från min sida? Aaah!!!!