Tråkigt trist tradigt
Alltså tristessen här hemma just nu. Man kan nästan ta på den. Tre veckor. Jag får inte bära någonting på tre veckor och det gör ju i princip att jag inte kommer kunna "ansvara" för barnen (eller någonting what so ever som innebär lyft för delen) på
tre veckor. Galet. Man inser hur mycket man faktiskt lyfter dagligen när man inte får lyfta.
Om Hugo hade kunnat ta mig på ryggen under våran lilla promenad idag så hade han gjort det. Han tyckte det var såå konstigt att gå sakta så han tittade oroligt på mig under hela promenaden för att försäkra sig om att jag ändå var ok. Världens bästa Hugo
<3
Barnen sover hos svärisarna inatt och sen lämnar dem på förskolan imorgon bitti. Jag försöker maxa vilandet under detta dygn för att palla med resten av veckan men det är tråkigt. Åh så tråkigt det är.
Jag har kollat på en vidrig dokumentär som heter ’American murdurer - the family nextdoor’ eller något liknande (finns på Netflix). Den handlar om det uppmärksammade fallet för några år sedan där en man mördar sin gravida fru och två barn. Allt material
under hela dokumentären är autentiskt och det är fruktansvärt. Vilken sjuk människa. Så obehagligt att en människa kan tänka så fel på så kort tid. Från normal till att fullständigt tappa det helt.
Utöver den har jag tittat på en dokumentärserie om en man som provar livet i olika fängelser; bla Norges Halden (finns också på Netflix). Intressant dokumentär faktiskt. Jag tycker om att utmana mina tankar ibland för att ta reda på var jag faktiskt
står i vissa frågor och vad just mina åsikter är i olika ämnen. Efter att ha sett denna dokumentär så inser jag att jag nog står fast vid min åsikt kring brott och straff. Det mest humana är ju såklart att göra som Halden och förhoppningsvis
släppa ut bättre människor när strafftiden är avprickad, det är ju helt klart det bästa för både samhället och ekonomin i längden - men skulle någon ha rört ex våra barn (eller någon annans barn över huvud taget) och förövaren
hade hamnat på Halden så hade jag varit otroligt missnöjd med det och personligen sett till att förövaren hamnat i ett av de värre fängelserna där man inte får en ny chans med utbildning osv. Har man förstört någon annans liv känns det konstigt att
få en ny chans medans brottsoffrets liv är förstört för resten av livet (eller rent av död). Dilemmat där är ju dock svårt då man inte vill att förövaren ska bli en ännu värre människa i fängelset som riskerar att utsätta ännu fler för brott
när man väl släpps ut - men samtidigt ska det svida att bli straffad för att det på något sätt ska vara godtagbart för brottsoffret eller brottsoffrets nära. Annars tror jag att allmänheten kommer att ta lagen i egna händer och det blir inte heller
bra.
Och så såg jag ännu en dokumentär med Matt Damon om världens vattenförbrukning. Även den var väldigt tänkvärd. Han började dokumentären med att säga typ: "föreställ er att man uppfann ett botemedel mot cancer, men att det en massa år senare fortfarande
var en miljon barn som dog av cancer varje år. Hur sjukt hade inte det varit? Det är exakt den situationen vi har just nu fast när det gäller vatten." Väldigt tänkvärt. Jag tänkte lite extra på det när jag en stund senare skulle gå och fylla på min
vattenflaska och spolade ett tag för att få vattnet riktigt kallt.. Tänk att vi faktiskt har obegränsat med rent vatten i vårt samhälle så att vi till och med duschar och spolar toaletten med rent dricksvatten. Och människor i andra delar av
världen förlorar sina barn pga att rent dricksvatten inte finns att ge till sina barn. Det är verkligen en vriden värld vi lever i.
Och som vanligt grottar jag ner mig i stora frågor och världsproblem när jag mår dåligt för att ta ner mig själv på jorden lite och sätta saker i perspektiv. Och istället för att klaga på hur tråkigt det är att ligga här så ska jag tänka att till och
med
tråkigt är ett lyxproblem. Det är vi som är i toppen av levnadsstandards-hierarkin som klagar mest. Väx upp girl. Tacksamhet - pure tacksamhet. Människor dör av betydligt "mindre" problem än mina så att jag överhuvudtaget har möjlighet att
opereras och få mediciner och "inte bära på tre veckor" är ju liksom problem/brist på problem som bara finns i den högsta ligan. DET ska jag ta med mig till morgondagen.