Glass är livet!
Imorse började vi morgonen med att Belle var riktigt dålig. Det ena ledde till det andra som tillslut ledde till att vi spenderade fem timmar a la sjukvård. Vi började med en timme på sjukhuset här i East men de skickade efter en stund oss
direkt vidare till barnakuten på Ackis istället. Vi behövde knappt vänta en minut på de tre timmarna vi var där. Smack, smack, smack. Jag skulle vilka påstå att dagens vård har varit exceptionell. De har tagit massa prover
på Belle och började misstänka diabetes men tillslut landade de ändå i att det (tack och lov!!!) förmodligen bara är ett starkt virus som slår ut lite konstigt. Det var skönt att få åka hem igen utan massa tråkiga besked.
Nu hoppas vi verkligen att Belle kryar på sig snart. Ikväll kändes det faktiskt som att det kanske är på väg att vända nu. Hoppas.
Jisses vilket pusslande det är med allting nu när jag i princip är bortplockad ifrån vardagen i ytterligare 6 veckor (!!!). Man får egentligen bara vara en som följer med in på sjukhuset, men eftersom jag inte får bära så fick mamma följa
med också. Lily fick alltså inte följa med. Eva hoppade in och tog Lily och hon blev kvar där hos sin farmor och farfar över natten. Imorgon ska Hugo in till Ultuna igen och återigen får bara en följa med. Jag kan inte åka själv men
jag kan heller inte ta barnen själv. Well... thanks to våra världens bästa mamis så får vi återigen ihop ännu en dag. Family är allt.
Hoppas ni får sova gott inatt. Jag njuter av helgkänsla redan trots att det faktiskt är en dag kvar. Härligt ändå. Natti natti gänget!