Klossbyggar-drottningen!

Eftersom vi alla har varit/är förkylda här hemma så har vi hållit oss hemma igår och idag. Lilys förkylning försvann lika fort dom den kom så hon är back in business så att säga. Belle blev ju förkyld några dagar innan Lily men hon är också på väg tillbaka. 
Sedan jag fick bihåleinflammation när vi var i Thailand för 1,5 år sedan så får jag det varenda gång som jag blir minsta lilla förkyld, men thank god för Nasonex. Det underlättar trycket i bihålorna litegrann åtminstone. 

Jag har sovit tre timmar inatt. Klockan 03 gick jag upp för att jag blev så stressad av att ligga kvar i sängen med den brutala smärtan som sällskap och sedan dess har jag varit vaken. Och hela dagen har det bara fortsatt att gå utför. Det är väldigt sällan som jag får panik av smärtan men idag fick jag det. Det gjorde såå mycket mer ont än värkarna när jag födde barn och jag kunde varken stå stilla, ligga ner eller ta kontroll över smärtan. Hade jag inte haft läkarnas förtroende till att få ha tillräckligt med mediciner hemma för att i akutfall kunna ta kontroll över en sån här spårande situation på egen hand så hade jag legat inlagd nu... Det här livet är ju vansinne. 

Men. Fokus på det positiva. Lily och Belle älskar att bygga med klossar och kaplastavar och de har båda blivit så himla duktiga! Johan och tjejerna har gjort egen tomatpuré av de sista tomaterna som vi hade kvar ifrån våran sommarodling. Jag och Hugo tog en liten promenad runt kvarteret bara för att få komma ut och andas. Lily, Belle och Johan har bakat bröd. Min smärtmani som jag väldigt ofta hamnar i när smärtnivån blir extrem har resulterat i att vi börjar få mer och mer ordning och reda här hemma. Inget ont som inte för något gott med sig. 

(null)

(null)

(null)

Vloggen är färdigredigerad också. Woho. Vi får se om jag hinner få upp den ikväll eller om den kommer upp imorgon. Vloggen är filmad i helgen som var och den blev ganska lång men jag hoppas att ni gillar den. 
Och som vanligt så vill jag påminna er om att det man ser inte alltid är allt. Jag behövde lägga allt jobbigt åt sidan i helgen för att bara få leva lite så jag dundrade mediciner och ställde om till maskin-mode à la Evis. Jag orkade inte lägga varken energi eller tid på att snacka om hur dåligt jag mår men bara för att jag inte visar det i vloggen så betyder det inte att det jobbiga inte finns där - för oh my vad det finns där just nu. Jag förstår att det kan uppfattas som fake ibland när jag skriver att jag mår dåligt men samtidigt lägger ut en glad bild eller vloggar med ett stort smile på läpparna, men för mig handlar det inte alls om att jag gör det för någon annans skull utan mer om "survivalmode" för mig själv. Jag "spelar" att jag mår bättre än vad jag gör helt och hållet för min egen skull och inte på något sätt för att det "ska se bra ut på sociala medier". Så för att ni ska få lite bättre förståelse för min situation så vill jag bara poängtera att jag har tagit vääldigt mycket mediciner i helgen för att över huvud taget kunna stå upp pga smärtorna - men jisses vad jag behövde det. När man är inne på 15:e året med den här skiten så behöver man hitta ett förhållningssätt till allt och än så länge så är det här det bästa förhållningssättet jag har kunnat förlika mig med. Det är inte riktigt hållbart märker jag ju längre tiden går men det är det bästa for now. 

Wish me bättre sömn inatt än natten som var och be till gudarna att jag får må lite bättre imorgon. Jag hoppas att ni alla mår bra och att ni haft en finare start på veckan än mig! 




Anonym

Min lilla älskling... ♥️🙏🏼

Brors

Love u sis❤️❤️❤️