Inget kärt återseende!

Fuck. Fucking. Fuck. 

Jag tog med mig Hugo ut på en liten kvällspromenad i det härliga vädret för att han skulle få komma ut lite - det är ju det bästa han vet (på delad förstaplats med att ligga och jäsa i solen). Eftersom rörelse inte har triggat smärtan sedan operationen i oktober så tänkte jag att det fick gå även om jag hade ganska ont.. 
Nu sitter jag åter här i badkaret efter att ha tagit massa extramedicin för att få stopp på den skenande, skyhöga smärtan. Vidrigt återseende det här med att hamna i badkaret pga för hög smärtnivå. 

Jag sa till Johan i veckan att man skulle vilja kunna spå in i framtiden för att det skulle vara så mycket lättare att kämpa på om man visste att det fanns ett slut på det och att man liksom fick ett datum att hålla ut till för bättre tider kommer.. men sen slog det mig att det inte alls är säkert att det finns ett slutdatum på min vidriga endometrios och då insåg jag att jag är extremt tacksam över att man inte kan spå in i framtiden utifall det skulle vara fallet. Det är nog bra att man inte vet så mycket om morgondagen. Så länge det finns hopp finns det liv! 

Det var iaf en magiskt fin kvällspromenad innan smärtan spårade ur och jag knappt förstod hur jag skulle kunna ta mig hem. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)