Uppis
Idag har jag varit in till Uppsala på läkarbesök.. Det gick väl bra. Jag hann även med en snabbis på stan. Det var mysigt att komma hem igen till family men my god vad jag njuter lite extra de gånger jag är själv och bara får vara Evelina för ett tag.
Jag älskar att vara mamma mer än allt och våra tjejer är det bästa som hänt i universums historia men det är extremt tufft att vara sjuk och mamma samtidigt. Man slits mellan en miljon olika känslor och tankar med allt ifrån dåligt samvete till
egoistiska tankar. Jag tvivlar faktiskt aldrig på att jag är en bra mamma för jag vet att jag alltid gör mitt bästa utifrån situationen och man kan inte göra mer än så, men däremot kan jag bli extremt besviken och frustrerad över att situationen
är som den är. Hade jag varit frisk hade ju utgångsläget varit ett helt annat och livet hade sett helt annorlunda ut. När jag tänker logiskt lägger jag ingen energi på att tänka såna tankar för det gör ju knappast saken bättre att älta min livssituation
men ibland försvinner all logik och känslorna tar över istället.
När jag kom hem möttes jag av en lycklig tjej som ropade "Mammaaaa!" och sprang och mötte mig med en kram i dörren. Kort efter kom en liten solstråle krypandes emot mig i full fart och hon hade så bråttom upp i famnen för lite gos. Och så min fina
Johan såklart. Vid såna stunder inser jag att det spelar ingen roll vad livet ger mig för prövningar. Er kommer jag göra allt för så länge jag lever.